USA/Japan 2019. Regi: Michael Dougherty. Medverkande: Millie Bobby Brown, Vera Farmiga, Kyle Chandler, Bradley Whitford. Åldersgräns: 11 år. Längd: 2.12.
1954 års Godzilla är en svartvit b-filmklassiker som med små medel sätter stora fantasier i rullning. 2019 års modell är dess raka motsats: en pengaövergödd koloss som systematiskt maler sönder all mytologisk skräcksuggestion med effektraseri, pseudovetenskapligt babbel och en familjesnyftarstory kopierad på otaliga katastroffilmer.
Handlingen tar vid fem år efter 2014 ÅRS FÖREGÅNGARE och flaggar i epilogen efter sluttexterna för nästa års Godzilla vs. Kong. Monsterväktarorganisationen Monarch utmanas här av högteknologiska ”ekoterrorister” hämtade från ett makulerat James Bond-manus.
De senare vill släppa monstren loss för att den biologiska mångfalden ska gå en ny vår till mötes. En klassisk förinta-jorden-för-att-rädda-den-plan ur filmhistoriens arkiv för galna vetenskapsmän. Men extra knäpp med tanke på att dagens Godzilla mest kan liknas vid ett otyglat Fukushima-kärnkraftverk med radioaktiva vrålrap som massförstörelsevapen.
Man smyckar med STRANGER THINGS-stjärnan Millie Bobby Brown för de unga och en nyinspelning av Blue Öyster Clubs sjuttiotalshit ”Godzilla” för rockdinosaurierna i publiken. Men båda känns malplacerade i ett humorbefriat haveri så mekaniskt att jag undrar om filmen inte regisserats av den gamla ärkefienden Mechagodzilla.
© Michael Tapper, 2019. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2019-05-29 ( i tryck 2019-05-31).