Killers – Michael Tapper

USA 2010. Regi: Robert Luketic. Skådespelare: Ashton Kutcher, Katherine Heigl, Tom Selleck, Catherine O’Hara. Längd: 1.40.

Med De 39 stegen (1935) skapade Hitchcock en blandning av romantisk komedi och spionthriller som blivit något av en egen genre sedan dess. Ni vet, det slumpartade mötet mellan Han och Hon på ett tåg, i ett flygplan eller, som här, på franska Rivieran som leder till en rad kittlande och komiska förvecklingar medan luften är mättad av kulor, vitsiga repliker och bubblande hormoner. Under senare år har också en satir över förortslivets trygga men banala utopi letat sig in i titlar som True Lies och Mr & Mrs Smith.

Till det yttre följer Killers genremönstret till punkt och pricka. Men den saknar egen identitet, för att inte säga spiritualitet. Och i det här sammanhanget saknar den det mest avgörande: erotisk kemi. Bara mekaniken återstår.

Med stjärnan Aston Kutcher som producent har den dessutom blivit en så genant hyllning till dennes inbillade oemotståndlighet som sexobjekt att den snarare borde betecknas som en reklamfilm, om än en oavsiktligt komisk sådan. För medan Katherine Heigl ser ut som en vuxen kvinna ger hans valpiga utseende, moppfrisyr och gymtrimmade toplessposeringar intrycket av en steroidpumpad trettonåring.

I övrigt går komedin, liksom spänningen, på sparlåga. Det enda hyfsade uppslaget, där villaförorten i en elakare variant på Truman Show plötsligt visar sig bebos av enbart yrkesmördare, slarvas bort i en serie likgiltiga actioninslag. Komediennen Catherine O’Hara gör några tappra försök att som Heigls mor skruva sin rollfigurs alkoholism till svart komedi. Men det faller lika platt som resten av filmen.