Kärnkraftsindustrin mötte premiären den 16 mars 1979 för Kina-syndromet (The China Syndrome) med hånskratt om att scenariot var ”ren fiktion” och indignation över en film som sågs som ett ”karaktärsmord på en hel industri”. Även forskare som medgav att det fanns risker menade att en allvarlig olycka var något högst osannolikt, närmast löjeväckande otroligt. Tolv dagar efteråt inträffade kärnkraftshaveriet på Three Mile Island utanför Harrisburg i Pennsylvania, vilket fick Tage Danielsson att skriva sin berömda monolog ”Om sannolikhet”.
Sju år senare, den 26 april 1986, exploderade reaktor 4 i Tjernobyl under ett säkerhetstest. Valerij Legasov, kemiprofessor och chef på Kurtjatovinstitutet för kärnenergi, kallades in av Michail Gorbatjov som expert i utredningen. På tvärs mot nomenklaturan, det styrande kommunistpartiets ledarskikt, och lokala apparatjiks, partibyråkraterna i staden Prypjat intill Tjernobyl, insåg han olyckans allvar.
En sak förstod han emellertid inte förrän senare: varför explosionen hade inträffat. Det som hände i Tjernobyl kunde inte hända enligt hans och andra experters beräkningar. Ändå blev det osannolika sant, och först under haveriutredningen blev han klar över de brister i konstruktionen som lett fram till katastrofen.
Aktivt motarbetad spelade Legasov in sin analys på några kassettband som smugglades ut ur landet. Den 27 april – nästan på dagen två år efter haveriet – hängde han sig. Då hade han varit med om att beordra in tusentals arbetare och militärer för att förhindra en ännu större katastrof. Priset blev högt. Många dog av akut strålsjuka, ännu fler fick cancer. Endast ett fåtal förstod de dödliga konsekvenserna av att medverka i arbetet.
Miniserien Chernobyl är den hittills mest detaljerade skildringen av händelserna under haveriet och dagarna som följde. Inspelningarna har gjorts i Litauen, vid det snarlika Ignalinaverket och med några Vilnius-förorter från sovjettiden som Prypjat. Handlingen börjar på Tjernobyl den ödesdigra natten för att sedan växla mellan Ljudmila Ignatenkos (Jessie Buckley) vakande över sin döende make Vasilij (Adam Nagaitis), en av de många strålsjuka brandmännen, och Legasovs (Jared Harris) obekväma samarbete med olje- och gasminister Boris Shtjerbina (Stellan Skarsgård) i haverikommissionen.
Johan Rencks regi hade vunnit på en dokumentär nerv i skildringen av haveriet och dess efterspel på katastrofplatsen. I gengäld är händelserna så fruktansvärda och det cyniska politiska spelet kring dem så absurt att man inte kan annat än att betrakta serien under fängslad förstämning. Den mestadels brittiska rollistan borgar för skådespeleri av hög klass. Nya talangen Buckley, som lyste i fjolårets BEAST, fortsätter att imponera, men det är Jared Harris’ gestaltning av den samvetsplågade Legasov man kommer att minnas.
Det finns också inslag av både poetisk förhöjning och skräck som förtjänar att lyftas fram. Mitt i vardagsrealismen bryter Renck in med slow motion-bilder av hur både vuxna och barn i Prypjat lekfullt betraktar den radioaktiva aska som snöar över staden, ner på deras ansikten, händer, hår och kläder. Ögonblick av skönhet blandas med ett djupt obehag inför det som vi men inte de förstår kommer att hända dem. Desto brutalare blir mötet med de svårast strålsjuka, de vars kroppar bränts sönder till oigenkännlighet och förvandlats till hudlösa, blödande sår.
Chernobyl kommer i en tid när svensk kärnkraftsindustri mobiliserar styrkorna med hjälp av högern. Återigen kommer vi att få höra hur svenskt säkerhetstänkande eliminerar alla risker, till den grad att de egentligen inte finns. Fast bara lite. Tills det osannolika verkligen händer och faktiskt blir sant. Liksom i Harrisburg, Tjernobyl och senast 2011 i Fukushima.
© Michael Tapper, 2019. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2019-05-03.
Chernobyl
Tv-serie i fem avsnitt på HBO Nordic. Storbritannien 2019. Skapad av: Craig Mazin. Regi: Johan Renck. Medverkande: Jared Harris, Emily Watson, Stellan Skarsgård, Jessie Buckley, David Dencik. Längd: cirka 1.00/avsnitt. Premiär: 2019-05-07.