USA 2010. Regi: Anton Corbijn. Skådespelare: George Clooney, Violante Placido, Paolo Bonacelli, Thekla Reuten, Johan Leysen. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.45.
”Det finns ingen tillvaro ensammare än samurajens, kanske med undantag av den för tigern i djungeln.” Så lyder en rad ur den fiktiva boken om bushido – samurajernas krigarmoral – som antihjälten Jef Costello läser i början av Jean-Pierre Melvilles Samurajen, den mest uppenbara förlagan till Anton Corbijns (Control) nya film, The American.
Liksom Jef försöker Jack – eller Edward (George Clooney, även producent) – ta konsekvensen av denna stränga, närmast asketiska moral. Han har inget jag, inget hem, ingen kärlek. Kort sagt lever han varje dag i helvetet, som en präst (Paolo Bonacelli) formulerar det. Problemet är att bara att Clooney inte har förmågan att förmedla existentiell ångest. Mycket annat kan han, men inte just det.
Länge kompenserar filmen bristen med en befriande ordfattigdom och stramt bildberättande i ofta precisa kompositioner (av filmfotografen Martin Ruhe) som fångar Jacks liv i totalt utanförskap, monotona rutiner och ständig paranoia. Öppningsscenerna i julkortsvackra Dalarna vid öppen brasa med dekorativa Ingrid (Irina Björklund) är bedrägliga. Snart jagar andra yrkesmördare – ”svenskarna” – honom på flykt ner till pittoreska Castel del Monte, Italien.
Där sätter uppdragsgivaren Pavel (Johan Leysen) honom i arbete med att bygga det perfekta vapnet med den perfekta ammunitionen till mördarkollegan Mathilde (Thekla Reuten). För att inte upprepa fadäsen med Ingrid går Jack på bordell, fast då begår han och filmen i stället misstaget att förälska sig i en trådsliten kliché, horan med ett hjärta av guld, Clara (Violante Placido).
Nu börjar dialogen flöda, tempot sänks, och i en rad utvikningar ges den yppiga skönheten alla möjliga förevändningar att i raketfart ta sig genom de sju slöjornas dans. Varken min moral eller mina y-kromosomer har något emot det, men det lägger inget särskilt till handlingen. En insprängd katt-och-råttalek med ännu en mordisk svensk och ett antiklimaktiskt slut visar också att Corbijn inte besitter någon imponerande talang för actionregi.
© Michael Tapper, 2010. Sydsvenska Dagbladet 2010-09-10.
3 x Moderna samurajer
This Gun for Hire (1942) ”Älskare utan hjärta, mördare utan samvete”, löd reklamens slogan för denna film där pistolvirtuosen Alan Ladd visade att ingen kan spela Alan som han (därav uttrycket).
Samurajen (1967) Alain Delons yrkesmördare Jef Costello är ett koncentrat av osårbar hip cool tills han som så många av Jean-Pierre Melvilles gangsters faller offer för sin hederskodex.
Collateral (2004) Med den amoraliske torpeden Vincent (Tom Cruise) som guide gör Michael Mann en nattlig filmodyssé till delar av Los Angeles som vanligen inte syns på bioduken.
© Michael Tapper, 2010. Sydsvenska Dagbladet 2010-09-10.