Den siste gentlemannen – Michael Tapper

USA 2018. The Old Man & the Gun. Regi: David Lowery. Medverkande: Robert Redford, Casey Affleck, Sissy Spacek, Danny Glover, Tom Waits. Åldersgräns: 7 år. Längd: 1.33.

Forrest Tucker haffades för sista gången 1999 vid fyllda 79. Han hade då rånat banker sedan 15 års ålder. Enligt David Ganns artikel från 2003 i New Yorker – förlagan till Den siste gentlemannen – motiverades Tucker inte främst av pengarna. Han trivdes med gentlemannatjuvrollen att gå in på bankkontor, diskret visa sin oladdade revolver och med ett leende be personalen tömma kassorna.

Länge jobbade han solo, men på ålderns höst rånade han ibland med två jämngamla gubbar i en liga som medierna raljant döpte till namnet Over-the-Hill Gang. Rånen gick bra, flykten från polisen gick sämre. Men Tucker var även skicklig på fängelserymningar. Hela sexton gånger lyckades han.

Mest spektakulär var flykten från San Quentin 1979 i kajaken Rub-a-dub-dub, som han byggt i fängelsets verkstad. Han kunde då råna banker i ytterligare några år innan det var dags för nästa vända på kåken. Det är nu, närmare bestämt sommaren-hösten 1981, vi möter honom i filmen. Då under namnet Bob Callahan.

I 83-årige Robert Redfords gestalt smälter legenden Tucker samman med skådespelarens image från 57 år på bioduken, understruket av ett klipp från Den djävulska jakten (The Chase, 1966). Främsta referenskällan är dock genombrottsfilmen Butch Cassidy och Sundance Kid (Butch Cassidy and the Sundance Kid, 1969), alltifrån den inledande deklarationen om att ”även den här berättelsen är mestadels sann” till förtexterna i 1969 års typsnitt och det korniga filmfotot (i Super 16mm). Redford har på femtio år gått från spjuveraktig Sundance Kid till charmigt lågmäld Sunset Senior.

Regissören David Lowerys (A Ghost Story, 2017) handlag är dock så lätt att det i några avseenden blir svagt. När ”Bob” möter ranchägaren Jewel, spelad av 70-åriga Sissy Spacek, gnistrar det till men flammar aldrig upp. Inget russinsex. Inte ens något rejält hångel. Trots att dagens pensionärer inte bangar för närkontakt av fjärde graden.

Likaså är de gemytliga rånarscenerna till en början en kul kontrast till actionfilmens uppskruvade hysterisymfonier. Men något rån kunde gott ha regisserats med nerv. Genren kräver ju dessa kittlingar.

Behållningen är den stjärnspäckade rollensemblen, där Tom Waits och Danny Glover är Tuckers knarriga rånarpolare som vid fyllda gubbe börjar oroa sig för pensionen. Deras roller riktigt ropar på att få mer plats i handlingen. Men framförallt hade filmen vunnit på att fördjupa porträttet av Casey Afflecks Texas-kriminalare med det träffande namnet John Hunt.

Hunt gestaltas som en yngre upplaga av Peter Falks titelroll i tv-polisserien Columbo (1971–2003). En bortkommen slusk vars anspråkslösa fasad döljer oanade resurser av list och envishet. Han är också gift och har barn med en svart kvinna, vilket knappast var ett lätt livsval i någon amerikansk poliskår på 1970/80-talen. Än mindre så i Sydstaternas kärnområde.

Antagligen tonade man ner birollerna för att inte stjäla strålkastarljuset från det som sägs vara åldermannen Redfords avskedsföreställning, åtminstone om man ska tro förhandssnacket. Själv ser jag hellre den nästan helt ordlösa seglarfilmen ALL IS LOST som hans värdiga final, och i senare intervjuer noterar jag att han nu håller dörren öppen för fler rollinsatser. Redford rides again är ingen dum idé, särskilt om man skippar nostalgin och gör hans rollfigur relevant för en publik av idag.