Buried – Michael Tapper

Spanien 2010. Regi: Rodrigo Cortés. Skådespelare: Ryan Reynolds, Ivana Miño. Längd: 1.34.

Konstnärliga utmaningar genom strikta fysiska begränsningar kan i bland ge filmer en förunderlig energi och koncentration. Som här, i en thriller som iakttar alla de tre klassiska enheterna om tid, rum och handling. I en kista någon meter under marken.

Där ligger den amerikanske lastbilschauffören Paul Conroy. Han hålls som gisslan av okända irakiska kidnappare. De har försett honom med en mobiltelefon, några ljuskällor och två timmars frist. Dessförinnan måste han få sin ambassad att betala lösensumman. Annars lämnas han att dö.

Buried är ingen fulländad tour de force. De många telefonsamtalen kunde reduceras till några få verkligt avgörande och till förmån för andra dramatiska situationer. Men fotografen Eduard Graus variationsrikedom i bildkompositionerna imponerar.

Förutom en del fåniga uppochnerperspektiv tycks Cinemascopefomatet paradoxalt nog snarast öka klaustrofobin hos åskådaren. Den legendariske regissören Fritz Langs syrliga kommentar om att vidfilm endast dög till att filma ormar och begravningar blir här till en kreativ tillgång.

En del kritiker har klagat på huvudpersonens irrationella beteende. Från vilka egna erfarenheter vet jag inte. Med Edgar Allan Poes klassiska skräcknovell ”Levande begravd” i bakhuvudet tycker jag emellertid att Ryan Reynolds övertygar i sina kast mellan hopp och förtvivlan och skräck. Och ännu mera skräck.