I ondskans tjänst – Michael Tapper

Tyskland/Österrike 2010. Jud Süss – Film ohne Gewissen. Regi: Oskar Roehler. Skådespelare: Tobias Moretti, Moritz Bleibtrau, Martina Gedeck, Justus von Dohnanyi. Längd: 1.54.

Den svenska titeln banaliserar den historiskt högst begripliga nazismen till metafysisk ondska. Originaltiteln om den ökända judehetsfilmen Jud Süss (1940) som utan moral och samvete är också problematisk, liksom filmens historieförfalskning.

Regissören Oskar Roehlers (Elementarpartiklarna) konstnärliga motiv är däremot begripligt. Han vill anknyta till István Szabós Mefisto (1981). På en fest hos Joseph Goebbels (Moritz Bleibtreu) vitsar skådespelaren Heinrich George (Armin Rohde) om en skådespelare som för pengar, kvinnor och berömmelse säljer sin själ till djävulen och undrar ”vad är haken?” Alltså just Faustdramat om nazistjärnan Gustaf Gründgens som Szabós film byggde på.

Roehlers berättelse om Ferdinand Marian (Tobias Moretti), som gjorde sitt livs roll som den intrigante juden Süss med smak för ”ariska” kvinnor mot svenska nazimedlöparen Kristina Söderbaum i Veit Harlans propagandafilm, är en än större tragedi. Marian görs till en försupen Casanova, dömd till tarvliga biroller innan han mot sitt eget samvete lurades ta den roll som förgör honom. Alltmedan kvartsjudiska hustrun Anna Marian (Martina Gedeck) hålls som regimens gisslan.

Dramatiskt är filmen gripande, skådespelartolkningarna lysande. Skildringen av den avhumaniserade nazitidens råa maktspråk och cynism har skrämmande paralleller till dagens högerpopulistiska angrepp mot demokrati och mångkulturalism dold bakom historierelativism och retoriska förklädnader som politisk inkorrekthet.

Men så var det den där lilla detaljen med historiska fakta. Marians fru hade inte judiskt släktskap, och själv gick han glatt vidare till nya stjärnroller innan han 1946 dog i en bilolycka. Frun överlevde honom med några år. Något helt annat händer i filmen.

Men det är helt korrekt att rollen, tvärtemot vad som avsågs, gjorde Süss/Marian till en sexsymbol som överöstes med beundrarinnor. Också det en bild av rasismens bisarra tankevärld.

Det lämnar åskådaren kluven. Å ena sidan utgör filmen en på många sätt träffsäker allegori över hur en pervers ideologi normaliseras i ett samhälle. Å andra sidan utgör Roehlers bedrägeri i sig en brist på moral och samvete.

FOTNOT: För er som kan läsa tyska har biografin Ich war Jud Süß: Die Geschichte des Filmstars Ferdinand Marian av Friedrich Knilli nyligen utkommit.