Cold Case Hammarskjöld – Michael Tapper

Danmark/Norge/Sverige/Belgien 2018. Regi: Mads Brügger. Medverkande: Mads Brügger, Göran Björkdahl, Alexander Jones, Tinie Groenewald. Längd: 2.08.

”Det kan vara världens största mordmysterium eller världens mest idiotiska konspirationsteori,” säger danske journalisten och dokumentärfilmaren Mads Brügger i Cold Case Hammarskjöld. Han verkar ha svårt att fatta det han och privatutredaren Göran Björkdahl grävt fram under sex års tid. Och i en för filmen överflödig ramhandling diskuterar han sina sensationella avslöjanden med två unga sydafrikanska sekreterare som inte kan något i ämnet och följaktligen inte tillför något av intresse.

Greppet ger ett knasigt intryck i en dokumentär som annars är ett bra komplement till brittiska historikern Susan Williams uppmärksammade bok Who Killed Hammarskjöld? The UN, the Cold War and White Supremacy in Africa (2011). I filmen får vi möta flera av de misstänkta hon skriver om: Män i den sydafrikanska skuggvärlden av CIA- och MI6-sponsrade legoknektar som skulle garantera att södra Afrikas enorma naturtillgångar förblev i de forna kolonialmakternas händer även efter att länderna i området blev självständiga i början av 1960-talet.

Dag Hammarskjöld mötte sin död nästan på dagen året efter att Kongos första premiärminister Patrice Lumumba hade avsatts i en CIA-initierad militärkupp. Lumumba fördes till tortyr och avrättning i mineralrika utbrytarprovinsen Katanga, där belgiska styrkor och legosoldater i gruvbolaget Union Minières tjänst inrättat en marionettregering under Moise Tshombe. Hammarskjöld svarade med att skicka dit FN-trupp.

Det var i svenska planet Albertina som Hammarskjöld störtade på väg till en fredsförhandling med Tshombe i staden Ndola i dåvarande Nordrhodesia, numera Zambia. Frågetecknen kring kraschen har varit många sedan dess. Varför slocknade ljusen på Ndolas flygplats strax dessförinnan? Varför förstörde flygledaren i tjänst sina anteckningar om inflygningen? Varför tog det 15 timmar att hitta planet trots att det exploderade endast 12 kilometer från landningsbanan?

Även fynden på plats var märkliga. Alla i flygplanet var svårt brända utom Hammarskjöld, som på bilden av honom från haveriplatsen hade ett spelkort i skjortkragen. Williams bok har också uppgifter om en skada i pannan, kanske ett kulhål.

Brügger får god hjälp av svenske privatspanaren Göran Björkdahl och hans mångåriga arkivgrävande om Hammarskjölds död, men historikern Williams kunde gett såväl deckararbetet som filmberättandet större trovärdighet och tydligare struktur. Nu irrar filmen hit och dit i tid och rum för att återupptäcka mycket av det Williams avslöjade redan för åtta år sedan.

Styrkan är vi får möta flera fula fiskar framför kameran, höra några av dem ljuga oss rakt upp i ansiktet medan andra avslöjar åtskilligt med livet som insats. Liksom i Williams bok riktas intresset snart mot den hemliga organisationen South African Institute for Maritime Research (SAIMR). Grundad efter andra världskriget av brittiska MI6, sysslade SAIMR under apartheidtiden bland annat med paramilitära insatser mot grannländer som ansågs hota det vita herraväldet och ett folkmordsprojekt där man spred hiv bland svarta afrikaner genom kontaminerade vaccinationer.

Dokumentationen kring SAIMR:s organisation och arbete är till stor del förstörd eller hemligstämplad. Flera av de vi möter i filmen kan dock oberoende av varandra berätta om samma specifika detaljer: vaccinationerna, de paramilitära träningsprogrammen, ledaren Keith Maxwells vana att klä sig i gammaldags amiralsdräkt, modell Lord Nelson, med mera.

Brügge & Björkdahl lyckas även peka ut Hammarskjölds trolige mördare i en död belgisk stridspilot. Sensationellt, men ändå bara en av många hårresande detaljer som avslöjas om vitmakt-terrorismen i södra Afrika. I slutbilderna åker Björkdahl, likt Marlow i Joseph Conrads roman Mörkrets hjärta (Heart of Darkness, 1902), uppför Kongofloden på jakt efter ännu en av SAIMR:s hemliga anläggningar.