USA 2010. Regi Joseph Kosinski. Skådespelare: Jeff Bridges, Garrett Hedlund, Bruce Boxleitner, Olivia Wilde, Michael Sheen. Åldersgräns: 11 år. Längd: 2.07.
Tron (1982) gick knappast till filmhistorien för sin Star Wars-med-frisbees-berättelse, utan för sin originella scenografi och sitt tidiga försök med datoranimation. Som publikdragare var den medioker men levde vidare i videospel och ständiga Internetrykten om en uppföljare. Minns någon Tronkillerapp-sajten för tio år sedan?
Trettio år senare sitter de animatörer som i sin ungdom fascinerades av det påkostade experimentet i ledningen för Disney. Dags alltså för ett 3D-uppdaterat återbesök i den uppsnofsade digitala sagovärlden.
I uppföljarens blandning av nyinspelning och fortsättning axlar Flynns (Jeff Bridges) son Sam (Garrett Hedlund) faderns mantel i datorvärldskampen för öppna källkoder och fria program. Budskapet är sympatiskt, skådespelarna utmärkta, actioninslagen hyfsade och animationen bitvis hänförande, undantaget den misslyckade, stelt vindögda och 20 år yngre upplagan av Bridges vi ser i filmens början och som hans onda avatar Clu.
Men berättelsen är svältfödd på förlagans humor. Bridges zenbuddistiska dialogriff med anspelning på sin paradroll som The Dude i The Big Lebowski – ”It’s biodigital jazz, man!” – är en av få komiska inslag. I övrigt löper det på förutsägbar sf/fantasy-räls: Sam gör sin andliga mognadsresa under kampen mellan en ond/fascistisk (Clu) och en god/tolerant far (Flynn) medan han finner de exceptionella egenskaper som gör att han får prinsessan (Quorra/Olivia Wilde) och hela kungariket (spelföretaget ENCOM).
Tron Legacy är ingen dålig film, däremot frustrerande oambitiös och håglös på manussidan. 200 miljoner dollar effekter och animation kan inte dölja bristerna.
© Michael Tapper, 2010. Sydsvenska Dagbladet 2010-12-17.