USA 2018. Regi: Clint Eastwood. Med: Clint Eastwood, Bradley Cooper, Taissa Farmiga, Alison Eastwood. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.56.
Clint Eastwoods kanske sista film handlar om ålderdom, försoning och död. Om Gran Torino (2008) hade tydliga referenser till regissören-stjärnans image och filmografi kan man se den här storyn, löst baserad på en verklig förlaga, som en förtäckt självbiografi. Särskilt som huvudpersonen Earl Stones (Clint Eastwood) arga dotter spelas av Clints egen dotter Alison.
Efter prologen 2005 om hur dagliljeodlaren och krigsveteranen Stone, mottas som en rockstjärna på ett blomsterkonvent, hoppar handlingen fram till 2017. Näthandeln med blommor har ödelagt hans plantskola. Stones lättsamma minspel har frusit till en dödsmask av bitterhet och ilska snarlik Dirty Harry.
90-årige Stone har nämligen, som 88-årige arbetsnarkomanen Eastwood, varit gift med jobbet. På ålderns midvinter betalar han priset då ex-frun Mary (Dianne Wiest) och dottern Iris vänder honom ryggen. Han hittar dock en synnerligen amerikansk returbiljett till värmen: pengar.
Genom att bli knarkkurir åt en mexikansk kartell har den nyss panke Stone plötsligt en handfull dollar till allt och alla: dotterdotterns utbildning, krigsveteranernas samlingslokal, ex-fruns begravning med mera. Att han i stället för jobbet ägnar tiden åt att partaja med prostituerade på hotell och hos kartellbossen Laton (Andy Garcia) ska vi tycka är gulligt, till och med rörande. Nog förtjänar den generöse gamle bocken och knarkmisärspridaren att ha lite kul.
Inte bara dubbelmoralen sänker filmen, den är också en spänningslös thriller med idel utslätade bifigurer och många och långa och tradiga kurirresor per bil. Trots undertexten om livets bokslut lyckas Eastwood inte fånga ett ögonblick av existentiellt djup eller poetisk förhöjning. Om The Mule blir Eastwoods avskedsföreställning är den en blek final på hans drygt sextio år långa och ojämna filmkarriär.
© Michael Tapper, 2019. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2019-01-25.