Backstabbing for Beginners

Danmark/Kanada/Sverige/USA 2018. Regi: Per Fly. Skådespelare: Theo James, Ben Kingsley, Belçim Bilgin, Jacqueline Bisset. Längd: 1.48

Fantastisk story. Bra titel. Knappt godkänd film. Per Fly har under det senaste decenniet haft svårt bibehålla den höga nivån från sin internationellt kritikerrosade filmtrilogi Bänken (2000), Arvet (2003) och Dråpet (2005).

Såväl tv-serien Forestillninger (2007) som långfilmen Kvinnan som drömde om en man (2010) förbigicks utan större intresse. Monica Z (2013) var en medioker film som räddades av en fantastisk huvudrollsinnehavare i Edda Magnason. Thrillerserien Follow the Money (2016) gick betydligt bättre, fast då var Fly endast inhyrd som en av flera regissörer till det välskrivna manuset i 20 avsnitt.

Med engelskspråkiga och stjärnbeströdda Backstabbing for Beginners försöker han ta steget fullt ut på den internationella filmscenen med en verklighetsbaserad politisk triller. Den är baserad på dansk-amerikanske Michael Soussans memoarer med undertiteln My Crash Course in International Diplomacy, som berättar om hans roll i skandalen 2003 kring FN:s olja-för-mat-program 1995–2003 (omstartat efter USA-invasionen, nedlagt 2010).

Soussan var assistent till FN-veteranen och direktören för programmet, Benon Sevan, som skulle se till att Saddam Husseins oljeinkomster inte gick till vapeninköp utan byttes mot leveranser av mat och mediciner till Iraks folk. I stället såg Sevan till att mycket av pengarna – flera miljarder dollar – hamnade i Saddams egna fickor via privata företags mutor för kontrakt på att köpa olja och sälja förnödenheter. Även Sevan, som tvingades avgå 2005, och FN-folk i nyckelpositioner från Säkerhetsrådets samtliga stater fick sina beskärda delar av kakan.

Berättelsen lägger emellertid inte tonvikten på skandalens tekniska detaljer utan på Soussans skolning i det Sevan kallade diplomati, sammanfattat som: Sanning är inte fakta utan konsensus. Med denna machiavelliska maxim som ledstjärna går moralen att tänja så långt att begreppet blir meningslöst. Om alla tycker FN-programmet är bra, så är det bra. Även om folk dör av för gamla mediciner eller svälter för att de tvingas köpa nödhjälpen av Saddams underhuggare.

I filmen har Soussan döpts om till Michael Sullivan (Theo James) och Sevan till Pasha (Ben Kingsley). Bokens Moment 22-absurdistiska ton är i filmen förbytt till allvarsam thriller, där Pasha förvandlas från självsäker Basil Fawlty-typ till en repris på Kingsleys hårdkokta gangster med tourettes i Sexy Beast (2000). Ett romantiskt inslag är irakiska tolken Nashim (Belçim Bilgin), som dessutom sitter på hemligheter med politisk sprängkraft.

Backstabbing for Beginners är en kassavältare på papperet, men undermineras av Flys thrilleranalfabetism och James stela huvudrolltolkning. Redan den överflödiga berättarrösten i upptakten skvallrar om att regissören inte förstår innebörden i filmkonstens huvudregel: ”show, don’t tell”, och i stället för att fördjupa huvudspåret låter han storyn ta omvägen i en fumlig kärleksaffär utan personkemi, utan trovärdighet. Och då ska vi inte tala om thrillerscenerna, som punkterar spänningen med ett fyrkantigt bildspråk.

Återstår en häpnadsväckande korruptionsstory med enskilt bra skådespelarinsatser från Kingsley, Jacqueline Bisset som hans antagonist i FN-programmet och Bilgin, djärvt trotsande en knackigt skriven roll och en stenstod till motspelare.