Det fanns en tid när tv-polisserierna skildrade en enkel, svartvit värld. Poliserna var hjältar, brottslingarna onda och brottet klarades upp vid slutet av varje 50-minutersavsnitt. Sedan kom Spanarna på Hill Street (Hill Street Blues, 1981–87), och plötsligt var inget sig likt längre.
Här fanns snutar som svor, var alkoholiserade, hade psykiska problem och begick lagbrott. Det fanns brottslingar som var sympatiska, bildade, ibland till och med oskyldiga. Men de flesta rollfigurer var som folk är mest; de hade sammansatta, ibland motsägelsefulla, personligheter och med ett privatliv som inte gick att hålla utanför jobbet.
Alla levde de i en grå vardag av sociala problem långt från all deckarglamour. Inte ens brotten var enkla, utan krävde ibland flera avsnitt för att klaras upp. Många fall pågick parallellt under en säsong, några förblev olösta.
Spanarna på Hill Street fick en trög start. Första säsongen hade så dåliga tittarsiffror att den rankades på 87:e plats av de 96 tv-serier som sändes i USA 1981. Därefter vände vinden. När serien avslutades 1987, hade den vunnit 26 Emmy-priser och bildat skola för många av de unga medarbetarna: Anthony Yerkovich (Miami Vice), Mark Frost (Twin Peaks), David Milch (Deadwood) med flera. Bakom serien låg manusförfattarna-producenterna Michael Kozoll och nyligen avlidne Steven Bochco, som efter succén blev något av en tv-guru.
Bochco växte upp i New York City och började efter universitetsexamen i drama sin karriär som manusredaktör på Universal i mitten av 1960-talet. Ironside (1967–75) och Columbo (1971–78) är de två mest kända serierna han arbetat på. Till Columbo skrev han även några av seriens mest kända avsnitt, inklusive pilotavsnittet som introducerade kommissarien med ett sjaskigt yttre men ett skarpslipat intellekt.
Efter framgången med Spanarna på Hill Street gick han vidare till nya tv-succéer som Lagens änglar (L.A. Law, 1986–94, med Terry Louise Fisher) och På spaning i New York (NYPD Blue, 1993–2005, med David Milch). Den senare blev häftigt omdiskuterad för sina närgångna vålds- och sexskildringar, men också prisad för sitt realistiska porträtt av vardagligt polisarbete på gatan.
Bochco arbetade i traditionen från den realistiska polisromanen, med Ed McBain som främsta namn. Med sin humanism och sitt vuxna tilltal står den i skarp kontrast till polishämnarfilmens reaktionära misantropi. I Bochcos serier är människan inte en oföränderlig pappfigur, utan en komplex samhällsvarelse i ständig förändring och utveckling – oftast till det bättre.
Dennis Franz, som spelade snuten Andy Sipowicz i På spaning i New York, beskrev i en intervju hur hans rollfigur utvecklades från råbarkad skitstövel till att i den sista säsongen bli seriens själ och hjärta. Det var en av anledningarna till att serien gick i hela tretton år. Ett rekord för genren.
De följande åren fram till Bochcos död kantades emellertid av motgångar. Flera av hans produktioner lades ned efter kort tid efter konflikter med trendkänsliga unga tv-chefer som tyckte att både han och serierna var passé. Men för 2000-talets konstnärligt djärva manusförfattare-regissörer inom framförallt kabel-tv förblev han en förebild.
© Michael Tapper, 2018. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2018-04-06.
PS Spanarna på Hill Street (Hill Street Blues) har nyligen släppts för första gången i sin helhet i en dvd-box från amerikanska Shout! Factory.