FFF 2013: Flykten från friheten

Den polske science fiction-författaren Stanislaw Lem skrev tidigt om konsekvenserna av virtuella verkligheter. Ett brännande samtidstema nu när IRL (In Real Life), det autentiska verkliga livet, har marginaliseras till förmån för konsumtionen av en tillvaro i mediala sagovärldar. Samtidigt har tankesmedjor och andra propagandamaskiner tagit makten över språket, tanken och därmed återstoden av verklighetsuppfattningen.

Ari Folman (Waltz with Bashir) har i The Congress – aktuell på Fantastisk Filmfestival i Lund – gjort en fri bearbetning av Lems roman Den stora framtidskongressen. Filmen visar hur Hollywood tar eskapismen till nya, hallucinatoriska nivåer när kunderna via droger får tillträde till en färgsprakande animerad sagovärld. Dit anländer den åldrade skådespelerskan Robin Wright (gestaltad av Robin Wright själv) tjugo år efter att hon sålt rättigheterna till en virtuell kopia av sig själv till det fiktiva filmbolaget Miramount.

Spekulationer om att använda virtuella skådespelare, även döda som Marilyn Monroe och Humphrey Bogart, i nyproducerade filmer (inklusive porr) började redan i datoranimationens barndom på 1980-talet. Detta har förverkligats i The Congress, och genom ett nytt avtal med Wright vill Miramount åter spränga gränserna genom att lansera henne som något man kan äta, dricka och förvandlas till – alltefter behag.

Filmen är en hisnande resa mellan spelfilm och animation, dröm och verklighet, autentiskt och artificiellt. Och till skillnad från andra postmoderna dystopier som Matrix-trilogin, där huvudpersonerna med elitistiska superkrafter bryter sig ut ur lögnens rike, tvingas huvudpersonen här bjuda motstånd inifrån illusionernas labyrinter. Inte ens när hon vaknar upp i ett framtida ödeland av förfall kan Robin Wright vara säker på vad som har hänt. Eller för den delen vad som händer.

Hon är akterseglad ovan regnbågen, oförmögen att återvända hem till familjen och sitt eget Kansas. Vem eller vad Robin Wright är i slutbilderna förblir en öppen fråga. Men The Congress är inte bara en drabbande samhällsvision utan också ett vältajmat debattinlägg om filmens död.
Den tilltagande maktkoncentrationen har idag flyttat in filmbolagen under de stora mediekoncernernas tak. Utbudet strömlinjeformas medan den filmkonstnärliga debatten har avstannat. Upplevelseindustri är idag ett nyckelord som i The Congress förs till en helt ny nivå.

Ari Folman fångar både lockelsen och fasan inför en värld där allting är en föreställning, ingen är, för att parafrasera Ingmar Bergman. En värld där konsumtionssamhället flyttat in och tagit över våra själar.