Napoleon – Michael Tapper

Frankrike 1927. Regi, manus Abel Gance. Skådespelare Albert Dieudonné, Vladimir Roudenko, Edmond van Daele, Alexandre Koubitsky, Antonin Artaud, Abel Gance, Gina Manès. BD/DVD British Film Institute (import, region B), BD (3 skivor), DVD (region 2, 4 skivor). Längd 5.32. Svartvit film med färgtintade och tonade sekvenser. Extramaterial Kommentarspår av Paul Cuff. The Charm of Dynamite (1968, 51 minuter), dokumentär av Kevin Brownlow med berättarröst av Lindsay Anderson. Composing Napoleon – An Interview with Carl Davis (2016, 45 minuter). Dokumentär om det digitala restaureringsarbetet (5 minuter). Produktionsbilder. Alternativt slut. Presentation av enskilda tagningar ur triptykscenerna. Illustrerat häfte med texter av Paul Cuff, Kevin Brownlow och Hervé Dumont samt intervju med Carl Davis och produktionsuppgifter.

Abel Gances monumentala Napoleon i Polyvision – föregångaren till Cinerama – förtjänar en omfångsrik foliant som i text och bildexempel kan göra rättvisa åt denna imponerande filmkonstnärliga uppvisning. Om något borde filmen vara ett obligatoriskt inslag i dagens regiutbildningar. Förutom triptykbildernas montage och storslagna panoramabilder har den en rik palett av visuella trickeffekter, färginslag, sekvenser som skickligt växlar mellan olika klippningshastigheter, rörlig kamera för hand eller monterad på hästar och diverse fordon, dröm- och fantasiinslag, kalejdoskop- och mosaikbilder.

Som biografiskt porträtt kan den i sin komplexitet jämföras med David Leans Lawrence av Arabien (Lawrence of Arabia, 1962). Vi får följa hur han växer upp som ett priviligierat men udda barn på militärskola för eliten. Han slåss mot översittare, överhet och i stort sett hela världen medan han odlar en narcissistisk bild av sig som utvald för stordåd. Örnen, en romersk härskarsymbol, är hans följeslagare. Som vuxen blir han snart offer för den legend han själv medverkat till att bygga upp, ett vandrande monument som står, går och talar som om han poserade för en historiemålning.

I en annan tid, ett annat liv, kunde han ha blivit en sekt/terrorist/populistledare eller bara en tragisk outsider. Nu råkar han vara en ung militär i ett land försvagat av en inre maktkamp efter revolutionen 1789 och opportuna angrepp från bland andra Österrike och Preussen. Filmen skildrar honom som något av en kuf, asket och enstöring, inte helt olik Travis Bickle i Martin Scorseses Taxi Driver (1976). Särskilt som Albert Dieudonné spelar honom som en man av få ord men desto fler talande blickar: föraktfulla, kåta, makthungriga och förryckta. Han, om någon, illustrerar Norma Desmonds (Gloria Swanson) klassiska replik i Sunset Blvd. (1950): ”We didn’t need dialogue. We had faces!”

Till skillnad från sina generationskamrater är Napoleon inte ute i det revolutionära Paris kokande uteliv, utan sitter mest på kammaren på Rue du Croissant för att skissera på fälttågsplaner lika grandiosa som hans ego. När han väl vågar sig ut på stan är han socialt handikappad och påtagligt bortkommen inför möten med det motsatta könet. Endast bland män utan kvinnor på slagfältet känner han sig hemma. Där ger hans studier av antikens härförare också utdelning i form av en rad segrar efter taktiska genidrag.

Han stiger snabbt i graderna, blir mer självsäker och ryktet om hans framgångar sprider sig till Paris mondäna salonger. Som Henry Kissinger en gång konstaterade, är makt en oöverträffad afrodisiaka. Snart kan Napoleon med lätthet få den eftertraktade societetsvampen Joséphine de Beauharnais (Gina Manès) som sin hustru. Besattheten av att äga henne blandas med besattheten av att erövra och härska också över ett franskt världsimperium.

Gance gestaltar hans sinnestillstånd i febriga, närmast hallucinatoriska, bilder värdiga Oliver Stone i högtryck. Som så många stilgrepp i filmen, känns montagen, dubbelexponeringarna och de djärva visuella effekterna helt moderna och i vissa avseenden som betydligt mer sofistikerade än många av de fingerfärdigheter som presteras i dagens film. Här finns många lärospån att göra för nya, unga begåvningar.

Filmen avslutas med den stora seger som skulle bana vägen till makten och härligheten: fälttåget mot Italien 1796. Alltså då Napoleon gör om sitt italienskklingande efternamn Buonaparte till franska Bonaparte för att bli en politisk maktspelare i den franska huvudstaden. Det kan tyckas som en nationalistisk eftergift, särskilt som triptykbilderna repriserar många av den fem och en halvtimme långa filmens nyckelsymboler och tonar över i trikolorens färger. Ändå dröjer sig det ambivalenta porträttet av Napoleon kvar. Vi kan ana fröet till hans uppgång men också till hans fall.

BFI-utgåvan på bluray och dvd är efterlängtad; första utgåvan tog slut i ett nafs. Den följer på oräkneliga nypremiärer för olika stympade och okänsligt omklippta versioner, bland annat en på fyra timmar av Francis Ford Coppola med musik av pappa Carmine. Den nu aktuella versionen är produkten av ett mer än halvsekellångt restaureringsarbete av Oscarbelönade KEVIN BROWNLOW och är med sina dryga fem och en halvtimmes spellängd den hittills mest kompletta och korrekta av dem alla.

Med sitt generösa extramaterial, bland annat ett kommentarsspår under hela filmens spellängd och en sevärd dokumentär från 1968 där Gance intervjuas av Brownlow, räcker boxen till dygnets alla vakna timmar under en helg. Det är väl använd tid för såväl filmvetare som filmarbetare och cineaster.