USA 2016. Regi: Mel Gibson. Skådespelare: Andrew Garfield, Sam Worthington, Luke Bracey, Teresa Palmer, Hugo Weaving. Åldersgräns: 15 år. Längd: 2.19.
Antisemiten och katolske högerextremisten Mel Gibson sägs göra bot med sin nya film, Hacksaw Ridge. Eftersom han inte tagit avstånd från sina tidigare uttalade åsikter, är Hollywoods nåd än så länge bara spekulation. Men hans film om en dekorerad hjälte i andra världskriget, tillika djupt troende sjundedagsadventist, kan möjligen bli en returbiljett, om inte annat så för filmens skicklighet i att trycka på publikens känsloknappar.
Handlingen kan sammanfattas som The Passion of the Christ räddar menige Ryan. Baserad på ett verkligt människoöde, berättar filmen om Desmond Doss (Andrew Garfield) som tar värvning men hävdar sin konstitutionella rätt att vägra bära vapen. Han vill i stället arbeta som sjukvårdare i fält.
Hemma får han stryk av pappa Tom (Hugo Weaving), en bruten och alkoholiserad veteran från första världskriget, och i träningslägret agerar sergeant Howell (Vince Vaughn) mobbingledare. Gibson iscensätter förloppet som en enda lång Golgatavandring som i stället för korsfästning slutar med att Doss vinner ära, medalj och en snygg fru.
Det är mossigt så det dammar om det; filmen kunde lika gärna ha gjorts vid tiden för handlingen, våren 1945. Länge räddas mycket av framförallt Garfields ypperliga rollinsats. Här visar han att prestationen i fjolårets 99 Homes inte var någon engångsföreteelse.
Först på slagfältet tippar det sakta över i en utdragen sadomasochistisk helvetespredikan iscensatt som två bataljer. Huvuden sprängs av kulor, kroppar styckas av granater och soldater blir till levande facklor. För säkerhets skull understryker Gibson budskapet tjockt med slow motion, klichémusik och genom att upprepade gånger visa maskar och råttor kalasa på liken.
Kriget blir till sinnebilden av jordelivet som smutsigt, grymt och kort. Det han undviker att berätta om är att de flesta som tog värvning gjorde det för att slåss mot fascismen och för ett bättre liv på den här planeten, där en bättre värld faktiskt är möjlig.
© Michael Tapper, 2016. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2016-11-04.