USA 2016. Regi: Antoine Fuqua. Skådespelare: Denzel Washington, Ethan Hawke, Peter Sarsgaard, Haley Bennett. Åldersgräns: 15 år. Längd: 2.13.
7 vågade livet (1960) är det mest kända plagiatet på Akira Kurosawas De sju samurajerna (1954). Originalets uppgörelse med den feodalism som övergick i 1900-talets militaristiska Japan gjordes om till en simpel story om amerikanska hjältar som räddar en mexikansk by från traktens skurkar. Symboliken kring USA som frihetens beskyddare i världen undgick inte någon. Strax därefter eskalerade Vietnamkriget, och västerngenren var slut som amerikansk riddarsaga.
Årets nyinspelning öppnar med ett försök att anknyta till vår tid, då amerikanska nybyggare år 1879 samlas i bykyrkan för att diskutera gruvbolagets rovdrift på trakten. Vattnet har förgiftats, en parallell till våra dagars fracking, och bönderna tvingas sälja sin mark för en spottstyver. Strax stormar gruvpatronen in med sitt mördarband, sjunger kapitalismens lov, skjuter ihjäl några för att sätta skräck i byn och bränner ner kyrkan.
Hot med en armé av advokater och köpta politiker hade legat betydligt närmare verkligheten, då som nu. Den som ändå envisades med att mörda blodade aldrig ner sina egna händer. Skitjobben fick andra sköta. Skurkkapitalisten Bartholomew Bogue (Peter Sarsgaard) framstår därför som mer enfaldig än förslagen i sin flagranta brutalitet. Detsamma gäller filmen, som nu lägger alla komplikationer åt sidan för en lång och förutsägbar eldstrid mellan gott och ont.
Man får gå tillbaka till åttiotalets korkskalleaction för att hitta hjältar lika pricksäkra och osårbara som här. Inte en kniv, pil eller ett skott från de magnifika sju under ledning av Sam Chisholm (Denzel Washington) missar sitt mål medan skurkarna är idel blindstyren. När några av hjältarna slutligen stupar, har de tagit tiofalt fler med sig i döden.
Ok, så var det i original-Seven också, men den hade åtminstone ett smittande gott humör från färgstarka stjärnor som Yul Brynner, Steve McQueen och Eli Wallach. Nyinspelningens ensemble, undantaget Washington och Ethan Hawke, är inte ens färgstark på papperet, och det svaga manuset av Nic ”True Detective” Pizzolatto och Richard Wenk ger dem varken något roligt att göra eller säga. Fåtalet skratt kommer från bioduken, inte salongen. Ett talande tecken på att något väsentligt saknas.
Faktiskt lär vi knappt känna någon av de ädla sju. Under slutbildernas stolpigt framsagda lovsång över hjältarna undrar man därför om de flesta av dem: ”Vem sjutton var det och varför offrade han sig egentligen?”
© Michael Tapper, 2016. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2016-09-23.
