USA 2016. Ice Age: Collision Course. Regi: Mike Thurmeier, Galen T. Chu. Svenska röster: Björn Granath, Robert Gustafsson, Reine Brynolfsson. Åldersgräns: Barntillåten. Längd: 1.35.
Ett klassiskt exempel inom matematisk sannolikhetslära är ”satsen om oändligt många apor”. Den stipulerar att en teoretisk apa med obegränsad livslängd som slumpmässigt hamrar på ett tangentbord till slut kommer att lyckas reproducera Shakespeares Hamlet. Blue Sky, bolaget bakom Ice Age-franchisen, förefaller ha prövat tanken i praktiken, dock utan tålamodet att vänta på mästerverket.
I stället tycks man valt att filmatisera de allra första sidorna av slumpmässiga bokstavskombinationer som slank ur den teoretiska apans händer. På så sätt har man lyckats göra en film där det inte finns en tillstymmelse till berättelse värd namnet. Den har man smyckat med en dialog tondöv för komik som blivit än mer outhärdlig av en obegåvad svensk översättning, finslipad med en tidig betaversion av Google translate. Som klimax har man valt en serie gags på tema kalifornisk flumkultur med nyårsafton 1968 som sista förbrukningsdag.
En ekande tomhet av monotont skrik och spring, uppblåst av en hundramiljonerdollarbudget och med volymen på elva. En felande länk mellan tråkigare och ännu tristare.
© Michael Tapper, 2016. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2016-07-08.