Farliga visslor – Michael Tapper

John Le Carré
En känslig sanning (A Delicate Truth)
Svensk översättning: Johan Nilsson
Albert Bonniers Förlag.

I brittiska tv-klassikern Javisst, herr minister blev uttrycket ”it is not what you know, but who you know” till en maxim för thatcherismens restaurering av klassamhället och dess informella old boy-nätverk mellan statsapparat och företagstoppar. Temat löper också som en röd tråd genom John le Carrés senaste roman En delikat sanning, där intellektualism och samvetsgrannhet väger lätt mot sammanhållningen i den sociala eliten.

Romanens förlorare i maktspelet är alla klassresenärer inom UD-kåren som drabbas av samvetskval inför en militäroperation, där brittiska elitstyrkor assisterar en amerikansk privatarmé, modell Blackwater (numera: Academi). En operation som slutar i tragedi. Likt underrättelseagenten David Cornwell själv (alias John le Carré) för femtio år sedan, förlitar de sig till en början på ett system som de tror bygger på ärlighet, renhåriga spelregler, rättssäkerhet etc. etc. Efterhand blir de emellertid varse att de som visselblåsare inte är värda mer än de oskyldiga offren som skördades i operationen.

Men innan dess har författaren med sedvanligt giftdrypande skalpell snittat sig genom demokratifernissan, med särskild udd mot New Labours nyliberalism. Hos le Carré är Eisenhowers hotbild om det militärindustriella komplexet verklighet, en skuggstat bakom parlamentarismens potemkinkulisser. Liksom i förra årets James Bond-film Skyfall, är följaktligen nation ett förlegat begrepp annat än som varumärke för ett privatiserat AB Storbritannien, dotterföretag till den globala koncernen USA, Inc.

Som alltid hos le Carré är handlingen en labyrint som håller läsaren på tå. Det går inte att skumma texten om man vill att få kläm på tidshoppen mellan militäroperationen 2008 på Gibraltar och efterspelet 2011 på hemmaplan, likaså vem som är av betydelse i det rika birollsgalleriet. Men den vindlande vägen belönar läsaren med en miljö- och tidsbild full av skarpsinnigt formulerade iakttagelser av ett samhälle marinerat i cynism och paranoia.

Enligt en intervju med författaren i Daily Telegraph representerar de två huvudpersonerna, trettioårige UD-tjänstemannen Toby Bell och hans pensionerade ex-kollega Kit Probyn, författaren i två livsskeden. Båda blir hans språkrör i en berättelse som formar sig till en indignationsroman om det brittiska övervakningssamhället. I slutraderna lämnar vi Bell just som han insett sitt misstag att slå på mobiltelefonen så att Storebror kan lokalisera honom. Omedelbart hör han sirener som rycker närmare.