USA 2015. Regi: Terrence Malick. Skådespelare: Christian Bale, Cate Blanchett, Brian Dennehey, Natalie Portman. Åldersgräns: 7 år. Längd: 1.58.
Från den kristna allegorin i uppväxtskildringen Tree of Life övergår Terrence Malick i Knight of Cups till renodlat new age-flum. Nu är det tarot-kort som vägleder huvudpersonen, den medelålderskrisande manusförfattaren Rick (Christian Bale), och hans jakt genom Hollywoods partyliv på… ja, vadå? Kärlek? Livets mening? Ännu en kick/grogg/kokainlina/orgasm?
Bland hjälparna och antagonisterna längs vägen finns Den Hängande alias brorsan Barry (Wes Bentley), Rättvisan alias exfrun Nancy (Cate Blanchett), Döden alias älskarinnan Elizabeth (Natalie Portman) med flera. Berättelsen – i den mån man kan tala om en – snyltar på John Bunyans moralitet Kristens resa (1678), där titelpersonen flyr staden Undergång för att söka den himmelska motsvarigheten. Ibland flikar man in andra sagoberättare, som den iranske 1100-talsmystikern Shihab al-din Suhrawardi.
Ur denna metafysiska häxblandning är det tänkt att den vises sten ska uppenbara sig. Men i mina ögon vaskar Malick som bäst fram några korn kattguld när han, kanske ofrivilligt, fångar pricksäkra ögonblicksbilder av den manliga narcissismens växlingar mellan självbelåtenhet och självömkan. För övrigt ser det här impressionistiska fotoalbumet mest ut som bortklippt material ur en berättande film vi aldrig får se.
På ljudbandet hörs pretentiösviskande röster säga sådant som ”jag längtar efter något, men vad?” och ”vi var ämnade för annat”. Är det Ricks samvete som talar? Detta ”annat” skulle ju kunna vara en påminnelse om jobbet som han inte ägnat en sekund åt: att skriva filmmanus. Eller är det biobesökarens pockande träsmakskänsla som fått röst?
© Michael Tapper, 2016. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2016-04-01.