USA/Kina 2016. Regi: Jennifer Yuh Nelson, Alessandro Carloni. Röster i originalversionen: Jack Black, Bryan Cranston, Jackie Chan, Angelina Jolie. Svenska röster: Lawrence MacKrory, Annelie Heed, Steve Kratz, Stephan Karlsén Åldersgräns: 7 år. Längd: 1.34. 3D.
Det stora avslöjandet i Kung Fu Panda 2 (2011), var att, hrmm, den restaurangdrivande gåsen Ping inte var huvudpandan Pos biologiske far. Treans häpnadsväckande överraskning är att pandafarsan Li dyker upp för att ta med Po till de dimhöljda bergens pandarike, ett konsumtionssamhällets Shangri-la där ingen förefaller att arbeta.
I stället ägnar de smällfeta invånarna hela dagarna åt att slappa och frossa utan några som helst medicinska konsekvenser. Och när onde kung fu-mästaren Kai hotar blir alla stridskonstspecialister över en natt. Filmens krigsromantiska sensmoral är lika grumlig som den psykedeliska slutstriden i en andlig dimension med intergalaktiskt belägna tempel.
Nej, Kung Fu Panda-serien vinner inte på sin berättelse men väl på sin visuella design i elegant korsning mellan kinesisk konsttradition och Walt Disney. Tempot är högt, gagsen smattrar över bildduken. Därtill utnyttjar filmen som få andra den nygamla 3D-tekniken med utsökt finess.
Det finns alltså mycket att njuta av om man sätter hjärnans rationella funktioner på stand-by. Eller varför inte låta dem spekulera om nästa film, där herr Ping kanske visar sig vara en skum pekinganka i förklädnad?
© Michael Tapper, 2016. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2016-03-17.
