Irland/Storbritannien/Schweiz/USA 2012. Regi: Nick Ryan. Medverkande: Fredrik Strä
ng, Cecile Skog, Pemba Gyalje Sherpa, Marco Confortola, Hoselito Bite. Åldersgräns: okänd. Längd: 1.35.
Dödszonen kallas bergshöjderna ovanför 8000-metersgränsen. Där utspelar sig också tragedin den 1 augusti 2008, då elva klättrare från åtta olika team förolyckades på världens näst högsta berg: K2. Redan innan klättringen, visste alla att risken för att dö var 25 procent och att de flesta omkommer på grund av utmattning när de ska klättra tillbaka ner.
Dödsföraktet tycks flöda som bensin i blodet. Lyckas bedriften väntar kanske stjärnstatus i mediebranschen, som bästsäljarförfattare och talkshowvärd. Annars blir det ett betydligt kortvarigare kändisskap på en lista med förolyckade.
Dessvärre är Nick Ryan bara flyktigt intresserad av klättrarnas drivkrafter, och även händelseförloppet bakom olyckshändelsen slarvar han bort. Inte nog med att alla de inblandades berättelser går isär, filmen hoppar förvirrande fram och tillbaka i tiden och blandar dokumentärt material från klättrarnas kameror med egna spelfilmsscener utan att markera vilket som är vad. Helt omotiverat klipper Ryan också in bilder och intervjuer från en italiensk expedition till K2 på 1950-talet.
Sammanhangen och därmed också nerven i berättelsen går förlorade. Kvar blir ett bergsmassiv av frågor och några både andlöst vackra och dramatiska bilder från världens tak. Bildskönheten räcker emellertid inte långt för en film som säger sig vilja blicka bakom nyhetsrubrikerna.
© Michael Tapper, 2013. Sydsvenska Dagbladet 2013-11-01.