Taiwan/Kina/Hong Kong/ Frankrike 2015. Nie Yinniang. Regi: Hou Hsiao-hsien. Skådespelare: Shu Qi, Chang Chen, Sheu Fang-yi, Satoshi Tsumabuki. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.46.
Det har gått åtta år sedan sist. När Hou Hsiao-hsien nu släpper en ny långfilm är det till mångas överraskning med en wuxia, en fantasybetonad stridskonstfilm baserad på Pei Xings berättelse och med spelplatsen förlagd till 800-talets Kina under Tang-dynastin.
Handlingen inleds med att den kvinnliga yrkesmördaren Nie Yinniang (Shu Qi) dödar en korrumperad ämbetsman på order av sin tränare sedan tioårsåldern: Jiaxin (Sheu Fang-yi), även kallad Nunneprinsessan. Scenen är svartvit, klippningen rapp. För ett ögonblick ser det ut som prologen till en Hong Kong-actionrulle av John Woo.
Några minuter senare sipprar färgerna in i bilden under förtexterna och filmen växlar till Hous sävliga berättartempo. Långa tagningar, gärna på avstånd och i måleriska kompositioner, fångar figurer omsorgsfullt arrangerade i vackra landskap i de tjusigt dekorerade interiörernas djupled. När kameran rör sig är det i sakta mak. Även musiken är minimalistisk och diskret.
Från det att Nie får i uppdrag att mörda sin barndoms trolovade Tian Ji’an (Chang Chen) till slutuppgörelsen radas scenerna upp i en jämn och lugn metronomtakt. Formellt är den strama iscensättningen intressant, men den kommer på kant med både genren och temat om slitningen mellan plikt och kärlek.
Varje bild är en skolboksillustration i konsten att komponera bilder och kan med fördel användas i filmundervisning. Fascinerande i sina enskildheter, om än bildbandet av sköna tavlor snart blir enahanda då det befolkas av idel välkammade och nyskrubbade rollgestalter – alla klädda i nystrukna och fläckfria plagg. De skrider fram i noggrant arrangerade poser framsägande allvarsamma, meningstyngda repliker.
Borta är wuxians lekfullhet och spontana utbrott av mänskligt liv. Det historiska actiondramat har stelnat till ett animerat vaxkabinett. Detaljrikt i dekor och kostym. Knapert i dramatisk gestaltning. Känslorna av hat, kärlek och hämnd når inte ut från bioduken eftersom de enbart har bildsatts för ögat, inte för hjärtat.
© Michael Tapper, 2016. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2016-01-15.