Camille mellan två åldrar

Frankrike 2012. Camille redouble. Regi: Noémie Lvovsky. Skådespelare: Noémie Lvovsky, Samir Guesmi, Yolande Moreau, Michel Vuillermoz. Längd: 1.55.

Den här inofficiella men likväl uppenbara plankningen av Francis Coppolas snart trettio år gamla Peggy Sue Got Married byter 1950-tal mot 1980-tal. Annars är berättelsen sig lik.

Stjärnan står även för manus och regi. Följaktligen går det knappt en sekund utan att hon är i bild, och handlingen är helt utformad för att bekräfta hennes särställning som sexobjekt – gåtfull och lättochlagombusig. Feminister gör sig inget större besvär. Trots Clash-tröjan som Camille (Noémie Lvovsky) bär strax efter transporten tillbaka till sitt sextonde levnadsår 1985 lägger sig såväl musiken som könsrollerna omgående i en sömnig mittfåra.

I enlighet med kioskromanens fånreaktionära recept går hjältinnans sökande här enbart ut på att fullkomna sitt romantiska öde, det vill säga att finna mannen som ska fylla hennes liv med mening. Övriga existentiella problem och politiska grubblerier som annars hemsöker varje normalbegåvad tonåring lyser med sin frånvaro.

Eftersom huvudpersonen fortsätter att vara 40-plus även efter tidsresan blir umgänget med flick- och pojkvännerna i skolan dessutom lätt obehagliga, även om de ser henne som jämngammal. En manlig skådespelare i samma scenario hade omgående stämplat filmen som gubbsjuk. Med all rätt.