Black Mass – Michael Tapper

USA 2015. Regi: Scott Cooper. Skådespelare: Johnny Depp, Joel Edgerton, Dakota Johnson, Benedict Cumberbatch. Åldersgräns: 15 år. Längd: 2.03.

Redan Martin Scorseses nyinspelning av Hong Kong-succén Infernal Affairs (2002), The Departed (2006), lånade brottstycken av Bostonlegenden James ”Whitey” Bulger till Jack Nicholsons porträtt av filmens gangsterboss. Inte oväntat har därför några av amerikanska kritikerkollegor ondgjort sig över att Black Mass saknar Scorseses febriga energi, machismo och svarta humor. Men det är uppenbarligen just det Scott Coopers (Crazy Heart) film vill vara motsatsen till.

Det syns bland annat i en scen då Bulger (Johnny Depp) kommer på middag till sin FBI-kontakt John Connolly (Joel Edgerton). Han lyckas få Connollys kollega John Morris (David Harbour) att avslöja sitt hemliga recept på grillköttmarinad, men i stället för se det som ett förtroende väljer Bulger att ta det som ett illavarslande tecken. Om Morris så lätt kan förmås att dela med sig av sina egna hemligheter, kan han då inte tjalla om andra och viktigare saker?

Bulger hatar tjallare, tar mer än gärna kål på dem. Långa plågsamma sekunder följer innan han avbryter sin psykning med ett iskallt skratt. Alla kring bordet är dock inte särskilt övertygade om att det var ett skämt. Scenen är en parallell till Maffiabröders ”You think I’m funny?”-dialog, men med en motsatt knorr.

Black Mass har ingen lättsam ton som motvikt till de obehagliga hot- och våldsscenerna. Som titeln antyder är det gangsterskildring som skräckfilm och med Bulger som monstret. Depps Bulger har stålblå linser, tajt svart klädsel, fläckiga tänder, en flint som övergår i hårt bakåtslickat hår, och han är inte ens den biffigaste gubben på kvarterets irländska pub. Mest ser han ut som en lodis från beatnikeran.

Men han är blixtrande gatusmart, har en osviklig förmåga att få korn på folks svaga punkter och tvekar inte en sekund att plåga och mörda – gärna för egen njutningsfull hand. Filmen skildrar honom som en samvetslös, rent av känslodöd, mordmaskin. Han lever bara upp när tillfällen bjuds att släcka andras liv. Det är som om F.W. Murnaus vampyr Nosferatu återuppstått och flyttat till Bostons South Side för att därifrån sprida sin pest över landet.

Fotot, miljön och musiken har en utsökt sjuttiotalskänsla men utan nostalgisk patina. Snarare betonar filmen de sjabbiga sidorna av Bulgers värld. Filmens gator och syltor är solkiga. Det råder ständig grå vårvinter i de slitna kvarteren. Inte ens under utflykterna till Miami leker livet bland heta brudar på soldränkta stränder.

Som rättegången 2013 mot Bulger visar – skildrad i Joe Berlingers dokumentär Whitey – har man i Black Mass noggrant rekonstruerat flera av morden under hans kriminella skräckvälde i Boston åren 1975–1994. Däremot filmen feg när det gäller hur långt in i USAs rättsapparat hans tentakler sträckte sig. Black Mass stannar vid Connolly och Morris som Bulgers korrumperade hantlangare, Whitey pekar vidare uppåt i hierarkin mot FBI-chefer på toppnivå och den federala åklagarmyndigheten.

Klart är att fallet Bulger döljer en långt större skandal, särskilt då hans yngre bror William tronade på en politisk tungviktsposition samtidigt som James styrde undre världen. Black Mass centrala monolog lyder: ”Det är inte det man gör, utan när och var man gör det. Och vem man gör det med eller mot. Om ingen ser det har det inte hänt.” Maximer för psykopatens tidevarv.

© Michael Tapper, 2015. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2015-09-25.

3 x Bostons undre värld

Eddie Coyles vänner (1973). Peter Yates kärvt realistiska skildring av gangsterlivets vardag har en lysande Robert Mitchum i titelrollen. Den gjordes som kontrast till genrens många glamourösa gangsterporträtt.

Gone Baby Gone (2007). Stark regidebut av Ben Affleck med brorsan Casey och Michelle Monaghan i huvudrollerna som Dennis Lehanes populära deckarpar Patrick Kenzie & Angie Gennaro.

Whitey: United States v. James J. Bulger (2014). Dokumentärfilmaren Joe Berlingers (Paradise Lost) sevärda film om den skandalomsusade rättegången mot Bulger sommaren 2013 låter FBI-agenter, åklagare, advokater samt många av skurkens offer och deras anhöriga komma till tals.