Syster – Michael Tapper

Schweiz/Frankrike 2012. L’Enfant d’en haut. Regi: Ursula Meier. Skådespelare: Léa Seydoux, Kacey Mottet Klein, Gillian Anderson, Martin Compston. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.37.

Syster vann Silverbjörnen i Berlin och var Schweiz bidrag till årets Oscarnominering, men valdes bort i slutomgången. Och visst är det en på flera sätt stark andrafilm av regissören-manusförfattaren Ursula Meier (Home), assisterad av franska veteraner som fotografen Agnès Godard och klipparen Nelly Quettier. Temat om Europas nyfattiga är välvalt, skådespelarna övertygande och spelplatsen på en skidsemesterort i Alperna som spelplats närmast genialt.

Saknas gör en genomarbetad berättelse. Varken den halvvägs in i filmen avslöjade familjehemligheten eller alla bifigurer som introduceras bara för att strax försvinna får något riktigt fäste i dramat. Vad är det egentligen Meier vill berätta med tolvårige skidtjuven Simon (Kacey Mottet Klein) och hans struliga storasyster Louise (Léa Seydoux) som bor dalens betongghetto nedanför lyxlivet i skidbackarna? Förutom en enkel parabel om klassamhället: de där uppe, vi här nere.

Det börjar lättsamt, som om det var en komedi, med Simons förslagna stölder och försäljningar av skidutrustning för att få mat för dagen. Halvvägs in i filmen förbyts tonläget till tragedi, lika osäker i tonläget. Dessutom är det svårt att avgöra hur realistisk filmen egentligen vill vara sitt pseudodokumentära anslag till trots.
För även om välfärdsstaten är under avveckling i Europa så finns det fortfarande sociala myndigheter även i skidorternas Schweiz. Här skildras huvudpersonerna som vore de papperslösa flyktingar.

Styrkan ligger snarare i enskildheterna än i sammanhanget. Främst Simons desperata försök att hitta något slags gemenskap även mot betalning pengar, som när han betalar Louise för att få sova bredvid henne. Denna utdragna, ömsesidigt förnedrande scen fångar en ensamhet så desperat att den är fysiskt plågsam.