Den orolige mannen – Michael Tapper

Sverige/Tyskland 2013. Regi: Agneta Fagerström-Olsson. Skådespelare: Krister Henrikson, Sten Ljunggren, Marika Lindström, Ingvar Hirdwall. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.43.

På 1980-talet var högern och maoistvänstern eniga om att den socialimperialistiske ryssen kränkte svenska vatten med sina ubåtar. Jan Guillou skrev romanen I nationens intresse, där Hamilton & co. spränger sovjetiska undervattensbaser i Stockholms skärgård. Något liknande har aldrig funnits annat än i ett par James Bond-filmer.

I efterordet till romanen tackade Guillou bland andra kommendörkapten Hans von Hofsten, känd Palmehatare som i flera artiklar i Svenska Dagbladet anklagade statsministern för landsförräderi. Hofsten står också förebild till den skumme sjöofficeren Håkan von Enke i Den orolige mannen, Henning Mankells avslutande Wallanderroman och uppgörelse med den officiella versionen av ubåtsjakten i Hårsfjärden för trettio år sedan.

I mycket liknar Mankells scenario Maj Wechselmanns kritiska dokumentärfilm Ubåt! En till sannolikhet gränsande visshet från 1985.

Trots det spännande uppslaget är boken mördande tråkig, och det har smittat av sig på filmen. Två garvade manusförfattare (Peter Birro, Lars Bill Lundholm) och dito skådespelare i ledande roller ändrar inte intrycket av att storyn är långsökt, logiskt perforerad och dramatiskt stendöd. Och som vanligt i svensk film förmår man inte använda sig av mediet utan berättar huvuddelen av handlingen som filmad radioteater med långa och omständliga dialogscener mellan talande huvuden i enformiga närbilder.

Ögonkryddan som ska hålla oss vakna består av inslag med fladdrig klippning och skakig handkamera. Det skulle möjligen kunna motiveras av Wallanders förvirring när han drabbas av de första symptomen på Alzheimers sjukdom. Fast det skildras i stället av att man drar ner ljudet, som om han led av en hörselskada.

Fem Wallanderfilmer till står på tur att släppas direkt till dvd och tv. Den här öppningsfilmen ger dock allt annat än mersmak.