Arnold Schwarzenegger with Peter Petre
Total Recall: My Inbelievably True Life Story
Simon & Schuster
Statsvetarprofessorn Michael Rogin skildrade i sin klassiska studie Ronald Reagan the Movie ett USA där politiken blivit en postmodern gråzon mellan ideologi och underhållning, verklighet och fiktion. I allehanda utspel blandade kaliforniaguvernören och senare president Reagan gärna samman historiska händelser med scener ur filmer för dramatisk effekt, inflikade filmrepliker och axlade samtida actionhjältars machoposer som härskarteknik. På så sätt lade han bilden av USA och sig själv tillrätta.
Liksom i fallet med arvtagaren Arnold Schwarzenegger, betraktades Reagans politiska karriär länge som ett dåligt skämt. Men i ett konsumtionssamhälle där förpackningen är viktigare än innehållet och taktiken viktigare än värderingarna är de oslagbara. Får man tro Schwarzenegger själv har han sedan födseln varit en målsökande cyborg med sikte på den moderna framgångssagans happy end: cashen, makten och prinsessan. I den rangordningen.
Los Angeles Times grävde visserligen fram en del obehagligheter om bland annat sexuella övergrepp inför guvernörsvalet 2003, och krönikören Gary Indiana såg i boken Schwarzenegger Syndrome honom som ett exempel på ”politics and celebrity in the age of contempt”. Men allt sådant har under senare år drunknat i floden av glättade hagiografier som Fantastic, intervjuboken Conversations och nu den av Peter Petre spökskrivna självbiografin Total Recall.
Om Reagan utmålades som ”The Communicator” mytologiserar Schwarzenegger sig själv som ”The Governator”, en självskriven alfahanne i film, politik och förstås i sängen. Überimmigranten som kom in från mjukisträsket i det ”socialistiska” Europa och blev vinnarlandets vinnare. En modern Narcissus vars blotta(de) gudakropp lade det amerikanska imperiet för sina fötter. Inom parentes, med viss draghjälp från ingiftet i Kennedyklanen.
Samtliga böcker ser ut som förstorade reklamblad med en gemensam undertext: konstitutionen borde ändras för att släppa fram denne titan till det högsta ämbetet. Det har för övrigt har föreslagits i kongressen. President Schwarzenegger blir kanske den som skrattar sist.
Självbiografins titel är dock en freudiansk felsägning. Filmen Total Recall handlar ju som bekant om en fabricerad verklighet, där huvudpersonen tror sig vara hjälten i en actionstory. Motsvarande sprickor finns i självbiografin.
Flickvänner sticker, vänner stöts bort, politiska motståndare kränks. Schwarzenegger tycker de är inskränkta som inte uppskattar vinnarens djärva skämtlynne, impulsivitet och monomana driv mot toppen. Fast till slut blir det förstås nödvändigt med strategiska ursäkter för politisk överlevnad. Han tänker: ”I could play that role perfectly.”
I en annan passus tolkar han Taxi Driver som en berättelse om den lilla människan som vinner folkets sympatier under sin mordiska framfart. Hannibal Lecter hade möjligen hållit med.
© Michael Tapper, 2012. Sydsvenska Dagbladet 2012-11-05.