Frankrike 2012. Regi: Olivier Megaton. Skådespelare: Liam Neeson., Famke Janssen, Rade Serbedzija, DB Sweeny. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.38.
Mot slutet av Taken 2 vill 60-årige Liam Neesons gubbactionhjälte Bryan Mills lägga av; han är trött på hela vendettaskiten. Jag önskar att den tanken slagit alla inblandade på manusstadiet. Om TAKEN var en slapp sampling av hämnarfilmens schabloner, så är nämligen tvåan en ännu slappare repris på samplingen.
Återigen vet den kränkte vite ex-maken, pappan och ex-CIA-agenten bäst, och alla hans paranoiaföreställningar bekräftas förutsägbart med råge: Världen fylld av otvättade och sadistiska muslimer som från sina primitiva bergsbyar men med enorma resurser byggda på knark och trafficking hemsöker den amerikanska medelklassen. De vill tortera ihjäl pappa, stycka mamma och, för att citera den albanske gangsterbossen Murad (Rade Serbedzija), sälja dottern till den vedervärdigaste bordellen i världen där hon ska våldföras tills hon blir en köttslamsa som inte ens en hund vill ha.
Det är som att se Anders Behring Breiviks illustrerade våtdröm om civilisationernas kamp i miniatyr. Och allt utspelas – blink, blink – i Istanbul, alldeles vid gränsen mellan det geografiska Europa och Asien. Turkiet är inte direkt inblandat men presenteras som ett laglöst land där livet är billigt.
I The Hollywood Reporter har man i samband med filmen gjort en bildkavalkad över gårdagens actionhjältar med frågan: Var är de nu? Undantaget antisemiten Mel Gibson, som knappt någon vill ta i ens med tång längre, finns många av dem inte oväntat i Mitt Romneys kampanjmaskin, där Taken 2 sannolikt tas för en dokumentär.
Chuck Norris egenproducerade stödfilm utmålar Obamas styre som ”socialism eller värre”, och Clint Eastwood debatterade med samma undertext på Republikanernas kongress mot en tom stol. Grovt. Korkat. Och i Clintans fall vann stolen. Taken 2 förtjänar på samma sätt att mötas med tomma biostolar.
© Michael Tapper, 2012. Sydsvenska Dagbladet 2012-10-05.