Maria Wern: Inte ens det förflutna

Sverige 2012. Regi: Erik Leijonborg. Skådespelare: Eva Röse, Helena af Sandeberg, Frida Hallgren, Vanna Rosenberg. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.30.

Svenska deckare fram till Sjöwall-Wahlöö kopierade gärna utländska förebilder med något decenniums eftersläpning eller tre. Här ligger emellertid källan till Anna Janssons Maria Wern-roman från 2008 och den nu bioaktuella filmen över 70 år tillbaka i tiden: Agatha Christies Tio små negerpojkar (1939). Formellt sett en polisberättelse men egentligen en långsökt och tunt segdragen pusseldeckare som gjord för fyllnadsmaterial under vargtimmen på någon kabelkanal eller på mackens dvd-hylla.

Skådespelarna har kanske sett möjligheten till dynamiskt ensemblespel i genren med enbart kvinnor – något i stil med grottskräckisen Instängd (2005). Dessvärre är underlaget så andefattigt och stereotypt att man som åskådare snart storknar. Här finns inte en originell idé, inte en fräsch skruvning, bara gammal och dammig mekanik.

När väl intrigen sakta och omständligt rullas upp är det under långa scener av talande och dolskt blickande huvuden, varvat med lika tradiga scener där sällskapet rantar runt på Stora Karlsö (i romanen är de på Gotska sandön) och skriker efter någon försvunnen väninna. Efteråt undrar man över varför just den här titeln i raden av nya direkt-till-dvd-filmer om Maria Wern valts ut för biopremiär. För om Inte ens det förflutna anses så pass bra, hur ser då de andra filmerna ut?