USA 2015. Regi: Leigh Whannell. Skådespelare: Lin Shaye, Stefanie Scott, Dermot Mulroney, Angus Sampson. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.37.
Kapitel 3 i skräckfranchisen Insidious är ingen uppföljare till de två första, utan en prequel om ett tidigare fall för mediet Elsa Rainer (Lin Shaye). Här söks hon upp av tonåringen Quinn (Stefanie Scott), som försökt kontakta sin döda mor bara för att attackeras av arga spöken. Liksom i regissören och manusförfattaren Leigh Whannells tidigare franchise, Saw, hinner man knappt muttra ”tortyrporr” innan handlingen går från spökhusrysningar till fysiska attacker.
Med tanke på filmens utstuderade ljudeffekter känns det som att plåga sig igenom en audiell buffé för sadister. Mycket arbetstid och pengar har lagts ned på att variera klangen av ett huvud som slås mot en vägg eller ett golv, krasandet av brutna benpipor som skaver mot varandra och att variera tonarten i de olika ångestskriken. Synd att inte manuset komponerades med samma virtuosa omsorg.
Storyn är tunn som ett avgnagt skelett av en såpamelodram på vilken man hängt upp ett pärlband av chockeffekter där döingarna larmar och gör sig till – inte helt olika förra decenniets alla fradgatuggande terrorister. Här ödslas ingen tid eller möda på några djupare tankar. Skräck i snabbmatsförpackning.
Kanske hade greppen fungerat bättre i utformningen av en åktur på nöjesfält. På bio blir emellertid upplevelsen snabbt enerverande mekanisk.
© Michael Tapper, Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2015-06-05.