Poltergeist – Michael Tapper

USA 2015. Regi: Gil Kenan. Skådespelare: Sam Rockwell, Rosemary DeWitt, Kennedi Clements, Kyle Catlett, Jared Harris. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.33.

Det största mysteriet i nyinspelningen av Poltergeist är hur den av både finanskris och bullerspöken hemsökta familjen Bowen kunde få ett huslån till att börja med. Och inte nog med det. Vid filmens slut – då allt de äger ligger i aska – reser de vidare i en ny bil för att leta bostad i ett annat villaområde.

Vi snackar alltså om en familj där pappan varit arbetslös sedan lång tid och där mamman är en opublicerad författare med skrivkramp. Ändå är det som det brukar i amerikansk mainstreamfilm riktad till medelklassen; den verkliga nöden knackar aldrig på dörren. Det tycks också regissören Gil Kenan (Monster House) och manusförfattaren David Lindsay-Abaire (Oz the Great and the Powerful) vara plågsamt medvetna om.

I en scen låter de därför pappa Eric (Sam Rockwell) köra iväg till ett köpcentrum för att i trots mot familjens ekonomiska trassel trösta alla med ännu en ofinansierad köpfest. Han handlar smycken till frugan Amy (Rosemary DeWitt), en ny mobiltelefon till dottern Kendra (Saxon Sharbino) och leksaker till småttingarna Griffin (Kyle Catlett) och Maddy (Kennedi Clements).

I filmens mest nervpressande inslag prövar kassören Erics betalkort. Först ett. Övertrasserat. Ett nytt. Makulerat. Ytterligare ett. Det gick. När han kommer hem är familjen först i upplösningstillstånd efter nya hemsökelser, men inför de nya leksakerna infinner sig snart tomtebolyckan. För en kort stund.

Originalversionen från 1982, författad av Steven Spielberg och regisserad av Tobe ”Motorsågsmassakern” Hooper, riktade sin satiriska udd mot åttiotalets välbärgade, självbelåtna och konsumtionsstinna medelklass. Trettiotre år senare håller samma klass på att gå samma öde till mötes som en gång drabbade dinosaurierna: undergång efter en global katastrof. Undra på att det bultar och det bankar i det fallfärdiga bygget.

Stephen King placerade hotellet Overlook i The Shining på en indiankyrkogård för att knyta våldsmekanismerna i historiens största folkmord till det patriarkala våldet i den amerikanska kärnfamiljen. Sambanden mellan finanskrisens och husets spöken i Poltergeist förblir emellertid oklara. Och vad betyder andarnas användning husets elsystem och elektroniska apparater?

I öppningsbilderna ser vi det hemsökta området omgärdat av stora kraftledningar. Kendra betraktar dem med avsmak och tycker sig känna hur tumörerna växer i kroppen. Tv:n, mobiltelefonen, bilen och till och med lamporna vänder sig senare mot sina ägare. Ett miljödebattinlägg?

Kanske, om än i en ganska fånig och diffus gestaltning. För till skillnad från andra spökfilmer finns det inget budskap från andra sidan, och vid berättelsens slut kan familjen därför lalla vidare i samma livsstil. Jaha.