Israel/USA 2012. Out in the Dark. Regi: Michael Mayer. Skådespelare: Nicholas Jacob, Michael Aloni, Jameel Khouri, Alon Pdut. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.36.
Redan när de träffas på en bögklubb i Tel Aviv inser den palestinske psykologistudenten Nimr (Nicholas Jacob) och den israeliske advokaten Roy (Michael Aloni) att oddsen talar emot ett förhållande. Ändå väljer de att riskera allt – familjeband, karriärer, kanske till och med möjligheten att bo kvar i landet – för kärleken. Israeliskfödde regissören Michael Mayer har valt ett i flera avseenden politiskt känsligt ämne men saknat modet att ingjuta den hetta och det trotsiga vansinne som hade behövts för att övertyga.
Nimr pendlar med tillfälligt tillstånd från Ramallah till Tel Aviv för att komplettera sin psykologutbildning med en kurs för en internationell celebritet på området. Han har just börjat glänta på dörren till homogarderoben, fullt medveten om att komma ut knappast är ett alternativ om han vill kunna ha kvar kontakten med familjen, som efter faderns död står under militante storebror Nabils ledning. Ett varnande exempel får han i avrättningen av Mustafa (Loai Noufi), en färgstark gayikon på nattklubben som skickats tillbaka till Västbanken av israeliska säkerhetstjänsten och en säker död i mötet med Nabil och hans styrkor.
För Roy är insatsen inte lika hög, även om polistrakasserier och utstötningen från familjen och gemenskapen i advokatvärlden hade blivit nog så kännbart. Framtidsutsikterna är att leva som en flykting i sitt eget hemland.
Med nervig handkamera i fotografen Ran Aviads händer och matchande klippning av Maria Gonzales manar Tel Aviv fram en samtidsbild av Israel och Palestina som genomsyrat av misstro, alienation och paranoia. En skoningslös värld för den som inte följer konfliktens strikta spelregler mellan vän och fiende, vi och dom, normala och avvikare.
Just därför hade det behövts ett stråk av amour fou – okontrollerbar och hänryckande passion – i Nimr och Roys till synes självförgörande gemensamma kliv över så många tabugränser samtidigt. Som det nu är, stannar deras träffar vid gulliga samkväm, underförstått så att den heteronormativa publiken inte ska känna sig alltför besvärade. Temperamentslösheten undergräver såväl kärlekshistorien som allvaret i huvudpersonernas radikala val att bryta banden med allt och alla som format dem. Nimr och Roy förtjänar bättre, särskilt när de gestaltas av två så lovande nya talanger som Jacob och Aloni.
© Michael Tapper, 2015. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2015-05-22.