Lille Fridolf och jag (1956)
Lille Fridolf blir morfar (1957)
Fridolf sticker opp! (1958)
Fridolfs farliga ålder (1959)
Dvd (Klubb Super 8, säljs i box eller som enskilda titlar)
En av efterkrigstidens filmsuccéer började som radioföljetong 1955 efter manus av journalisten Rune Moberg. Uppslaget kom från revystjärnan Douglas Håge, som på karriärens höst ville bryta med sin tidigare image och spela en kontorstyrann på jobbet som i hemmet förbyttes till toffelhjälte. I par med den Dramaten-utbildade Hjördis Pettersson som hans älskade huskors Selma blev Lille Fridolf ett kulturfenomen som, förutom en radio- och en filmserie, avsatte två böcker, en grammofonskiva och en tecknad serie som så snart fick en egen tidning.
Det fanns dem som likt DN:s recensent tyckte att filmerna var spekulativa – inte i våld eller i sex men väl i enfald. Fast även om handlingen är tunnkavlad, persongalleriet en samling karikatyrer och skämten slitna så lyfter skådespelarna filmerna med sina komiska begåvningar. De har helt enkelt ”funny bones”, för att ta till ett brittiskt uttryck.
Nyckeln till framgången för Fridolf-serien var dess fortsättning av lustmordet på den nya medelklassens fisförnäma later från pilsnerfilmsklassiker som Pensionat Paradiset (1937). Enbart rollfigurernas namn utgör en lyteskomisk orgie, från den skvallriga grannskräckkärringen fru Slamse till Fridolfs chef, disponent Grillhagen, påläggskalven Snisvall och Selmas företrädare som ordförande i Kvinnogillet för Hemlivets Bevarande, grevinnan Rinner af Stolpe.
© Michael Tapper, 2012. Sydsvenska Dagbladet 2012-06-08