USA 2013. Regi: J.J. Abrams. Skådespelare: Chris Pine, Zachary Quinto, Benedinct Cumberbatch, Zoe Saldana. Åldersgräns: 11 år. Längd: 2.12.
Nummer två av Star Trek nouveau fortsätter det alternativa historieflödet från 2009 års nystart. Det ger Lost-duon J.J. Abrams (regi, producent) och Damon Lindelof (manus, producent) möjligheten att förhålla sig godtyckligt till Gene Roddenberrys originalserie. Ibland följer de den etablerade legenden, ibland inte. Allteftersom det passar deras infall.
I Into Darkness konfronteras Kirk (Chris Pine), Spock (Zachary Quinto) och resten av besättningen på U.S.S. Enterprise med en av originalseriens ärkefiender, som länge döljer sig under det intetsägande namnet John Harrison (Benedict Cumberbatch). I likhet med skurkarna i en kvadriljon andra actionfilmer och tv-serier de senaste decennierna är han en skitarg superterrorist med ett stänk av galen vetenskapsman.
De ekonomiska och teknologiska resurserna tycks vara oändliga. Förmågan att nästla sig in varsomhelst närsomhelst för att sätta sina ondskefulla planer i verket en paranoikers våta mardröm. Dessutom har han försetts med en del superkrafter för att kunna matcha Stjärnflottans samlade vapenarsenal.
Att denna vandrande 9/11-skräck ändå inte havererar till en monumental banalitet är talangen Cumberbatchs (BBCs Sherlock) förtjänst. Han spelar så uppenbart i en annan division än våra hjältar att man faktiskt lockas att hålla på skurksidan. Om inte annat så av konstnärliga skäl.
I kontrast framstår Kirk och Spock som rymdens militanta byråkrater snarare än varmblodiga äventyrare. Förutom lite påklistrad bromantik kring deras delade pliktkänsla är det inte mycket som skiljer dem från maskinerna. Och det är just där, i uppvisningarna av teknologi och effekter, som man lagt det mesta av energin. Storyn och rollgestalterna är bihang.
© Michael Tapper, 2013. Sydsvenska Dagbladet 2013-05-10.