USA 2003. Regi: Jon Amiel. Skådespelare: Aaron Eckhart, Hilary Swank, Delroy Lindo, Stanley Tucci. Längd: 2.15.
The Core är ett sällsynt underhållande av fall av intellektuellt självmedveten dumhet i gigantisk skala. Filmen pendlar oavbrutet mellan scener med uppenbart avsiktlig ironi och scener där det självparodierande känns mer som ett olycksfall i arbetet. Hursomhelst är slutresultatet betydligt mer njutbart än den mesta apokalyps-kitsch vi sett på bio under senare år, till exempel Armageddon och Independence Day.
Handlingen utgår från att jordens inre metallkärna har slutat att rotera innanför manteln, möjligen som ett resultat av Pentagons experimenterande med ett nytt elektromagnetiskt supervapen. Resultat: Jordmagnetismen kollapsar. Magnetiska superstormar följer. Därefter kokas jorden av solens mikrovågor.
Som undergångsscenario är det originellt i all sin idioti. Ändå är det inget mot det högt drivna, pseudovetenskapliga babbel som följer under det att en samling av mänsklighetens främsta hjärnor – alla amerikaner, naturligtvis, förutom en fransman (!) – färdas till jordens medelpunkt för att ”kickstarta” planetens inre med några atombomber i en farkost gjord av metallegeringen ”Unobtanium”.
Denna tulipanaros till material möjliggör resan genom flertusengradig, flytande metall under flera tusen tons tryck per kvadratcentimeter och tillåter dessutom besättningen, iklädda mjukisdressar av samma legering, en obesvärad vandring kring farkosten i en kristalliserad ficka några mil ner i manteln.
Det och 1001 liknande påfund, tillsammans med ett högt actiontempo, glimten i ögat hos alla inblandade och underbart idiotiska hjältedådsinslag (bl.a. då Delroy Lindos vetenskapsman på ren jävlaranamma pressar sig genom 3000-gradig hetta för att vrida om en avgörande kontrollfunktion), lyfter den här megakalkonen till en sublimt korkad nivå.
© Michael Tapper, 2003. Sydsvenska Dagbladet 2003-04-20.