Spanien 2002. Regi: Ramón Salaza
r. Skådespelare: Antonia San Juan, Najwa Nimri, Victoria Peña, Mónica Cervera. Längd: 2:16.
Piedras är en urvattnad variation på Paul Thomas Andersons Magnolia, inklusive kommenterande sångnummer, och ovanligt blek för att vara en långfilmsdebut. Det handlar om fem eller möjligen sex kvinnor vars vägar korsas dels slumpmässigt, dels genom oväntade kopplingar dem emellan som filmen efterhand avslöjar. Som löpande motiv och samband mellan huvudpersonerna har författaren-regissören Salazar deras olika skor.
Ja, ni hörde rätt: skor. Den förståndshandikappade Anita (Mònica Cervera) har gummiskor, hjärtekrossade skohandlarbiträdet Leire (Najwa Nimri) har stulna skor, frustrerade lyxhustrun Isabel (Angela Molina) har en enorm samling skor från hela världen och så vidare, och så vidare. Mycket djupare än så går inte den här ytterst såpaliknande labyrinten av kvinnoöden i dagens Madrid.
Länge sitter man och väntar på något mer än en fresk av ögonblicksbilder, där människor möts och skiljs, gråter och skrattar, men det stannar vid det mekaniska utanpåverket i mänskliga relationer. Och filmen blir till en utdragen lätt-existentiell schlagertext. Om sorg och försoning. Eller var det kanske hjärta och smärta?
Hantverksmässigt är Piedras snyggt genomförd, med eleganta bildkompositioner och en rapp klippning som bibehåller ett visst åskådarintresse när manuset ideligen sviker. Skådespelarna går inte heller av för hackor: Antonia San Juan från Allt om min mamma, Najwa Nimri från Before Night Falls, Angela Molina från Köttets lustar… Men vad hjälper väl det när de inte får mycket till berättelse, rollkaraktärer eller dialog att arbeta med?
© Michael Tapper, 2003. Sydsvenska Dagbladet 2003-09-01.
Not: Visas 29/8-4/9 på Victoria i Malmö, 12-18/9 på Södran i Lund