Gods & Monsters – Michael Tapper

USA/Storbritannien 1998. Regi, manus: Bill Condon efter Christopher Brams roman Father of Frankenstein. Foto: Stephen M. Katz. Musik: Carter Burwell. I rollerna: Ian McKellen, Brendan Fraser, Lynn Redgrave.

Metropol i Malmö

Brittiskfödde Hollywoodregissören James Whale hade en kort men konstnärligt rik karriär på Universal under 1930-talet, innan han 1940 valde att pensionera sig. Likt många andra i drömfabriken diktade han upp ett välbärgat, närmast aristokratiske förflutet för att dölja sin arbetarbakgrund. Homosexualiteten höll han via sin låga, offentliga profil borta från skandalpressen. Och i likhet med så många andra av Hollywoods tidigare uppburna talanger glömdes han snabbt bort medan flera av hans filmer – Frankenstein, Den osynlige mannen och Frankensteins brud – blev klassiker.

I Gods & Monsters möter vi honom 1957 som en sjukling i sviterna efter en hjärnblödning. Endast dagar återstår tills hans drunkningsdöd i simbassängen. I ett alltmer förvärrat sinnestillstånd hallucinerar han fram spöken ur sitt förflutna: den fattiga barndomen i England, traumaupplevelserna i första världskrigets skyttegravar, glansdagarna på Universal.

Filmens styrka ligger i de övertygande rollprestationerna, främst i det kraftfulla och nyanserade Whale-porträttet av Ian McKellan, själv känd aktivist för homosexuellas rättigheter.

Centralt för filmen är Frankensteins monster som symbol för Whales samhälleliga utanförskap – klasstillhörigheten, bristen på utbildning, homosexualiteten, krigstraumat – bakom den snobbiga arrogansen. Det och övrigt bakgrundsmaterial har man hämtat ur James Curtis välskrivna biografi från 1982 (reviderad och utökad 1998), vilket skam sagt borde ha nämnts i eftertexterna.

Besvärande är också att Bill Condons filmiska talang inte på långt när är i klass med Whales. Hans bildberättande är irriterande konventionellt med tanke på ämnet. Och trots filmens ironi över att Whale, som hade en variationsrik karriär inom teater och film, numera bara är känd för sina skräckproduktioner, så gör man här ingenting för att korrigera den uppfattningen.