Manhattans underhållningsstråk 42nd Street, känt som The Deuce, blev under 1900-talet även populärt för sina skamfyllda nöjen. Sida vid sida med eleganta premiärpalats för Hollywoods megaproduktioner, arthouse-salonger för film från världens alla hörn och off-Broadway-teatrar i den konstnärliga framkanten låg allt från grindhousebiografer till strippklubbar.
På trottoarerna utanför trängdes kulturens salongslejon med prostituerade av båda könen, knarklangare, ficktjuvar, pundare, transvestitprimadonnor, gatumusikanter och folk på jakt efter ett turistäventyr. Eller som titellåten i 1930-talmusikalen 42nd Street beskriver det: ”the underworld meet the elite” på ”naughty, gaudy, bawdy, sporty 42nd Street”. När Travis Bickle många år senare cruisade på gatan i Taxi Driver (1976) såg han inte samhällets olycksbarn som människor utan längtade efter en biblisk syndaflod, som kunde ”wash all this scum off the streets”.
Högst mänskliga blir de däremot i nya tv-serien The Deuce, vars första säsong utspelar sig 1971—72, åren då pornografi legaliserades, klev upp från rännstenen och in i biosalongerna för att under decenniet växa till en mångmiljardindustri. Skaparna bakom serien är kriminalförfattarna David Simon och George Pelecanos som tidigare samarbetat i tv-succéerna The Wire och Treme. Skådespelarna James Franco och Maggie Gyllenhaal producerar och spelar huvudrollerna.
Franco porträtterar tvillingparet Vincent och Frankie Martino som blir frontfigurer för maffians ägarintressen – med pengatvätt som bonus – i några av områdets barer, bordeller och porrbutiker med runkbås. Gyllenhaal spelar Eileen ”Candy” Merrell, en prostituerad som tröttnar på misshandel och trakasserier från såväl kunder som hallickar och poliser. Hon börjar därför arbeta i den alltmer lönsamma porrfilmsbranschen som skådespelare för att snart övergå till att bli en idésprutande regissör och manusförfattare.
Kring dem cirkulerar en mängd färgstarka birollsrollfigurer, som alla får sin tid i strålkastarljuset. Här är ingen roll för liten eller stereotyp, glorifierad eller demoniserad. Även den hyggligaste har en skuggsida. Också den mest föraktlige har en bakgrundsstory till att ha hamnat på dekis.
Ingen utom möjligen Candy och lokale maffiabossen Rudy (Michael Rispoli) anar något av den guldålder som står för dörren inom porrindustrin. Först när lågbudgetproduktionen Deep Throat (Långt ner i halsen) får premiär med röd matta på gatans prestigebiograf sprider sig guldfebern. Nu börjar en del prostituerade drömma om att bli stjärnor i ett nytt porr-Hollywood medan deras hallickar ser undergången närma sig.
I rollgalleriet ingår också homosexuella bartendern Paul (Chris Coy), genom vilken vi får en inblick i tidens politiska rörelse för homosexuellas rättigheter. Även den kampen fick dragkraft från porrlegaliseringen eftersom gaykulturens undergroundtidningar och filmer plötsligt kunde visas och säljas öppet. Allt det som efterkrigstidens reaktionära backlash hade slagit ner på som en del av häxjakten på kommunister fick nu en renässans.
The Deuce är stilenligt iscensatt med ett filmfoto som påminner om Martin Scorseses sjuttiotalsfilmer. Tidens musik strömmar ur jukeboxar, radioapparater och stereoanläggningar. Miljöerna är perfekt rekonstruerade, jämför med fotografierna av de verkliga förebilderna. Sammantaget ger det åskådaren att vara på plats, som ett historiskt vittne till några inledningsvis små förändringar som snart skulle få stora konsekvenser.
© Michael Tapper. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2017-09-15.
The Deuce
TV-serie på HBO Nordic. Skapad av David Simon och George Pelecanos. Skådespelare: James Franco, Maggie Gyllenhaal, Margarita Levieva, Dominique Fishback. Säsong 1, 8 avsnitt. Längd: cirka 50 minuter/avsnitt. Premiär: 11 september.