Några dagar efter 9-11 förklarade USAs vicepresident Dick Cheney i en tv-intervju att en seger i det så kallade kriget mot terrorn bara kunde vinnas om man gick över till att arbeta på ”den mörka sidan”. Hans olycksbådande ordval, medvetet eller inte likt Darth Vaders locktoner till Luke Skywalker i Star Wars, fick då ingen förklaring. Den skymtades först senare i skandaler som Abu Ghraib.
Tre av årets fem oscarsnominerade dokumentärer söker genom orwellskt dubbeltänk och nyspråk i den inbäddade medierapporteringen för att bland meniga, officerare, byråkrater, fängslade terroristmisstänkta och politiker se den fulla konsekvensen av Cheneys ord. I Taxi to the Dark Side spårar Alex Gibney den amerikanska krigsmaktens kraftfulla förhörsmetoder (tortyr) av olagliga stridande (misstänkta terrorister) till Bagram-fängelset i Afghanistan, dit en man vid namn Dilawar forslas på hösten 2002 efter att ha pekats ut av en betald angivare.
Efter fem dagars förhör är han död, mördad enligt obduktionsprotokollet. Vid samma tid kom försvarsminister Rumsfeld i sällskap med Pentagons toppskikt till Bagram för att gillande inspektera den nya och kreativa laglösheten i terrorbekämpningen. Två år senare åtalas några meniga för mordet på Dilawar. Deras officerare flyttas däremot uppåt i hierarkin. Till Abu Ghraib.
Gibney använder inget av den svarta humor han skildrade Enron-skandalen med i sin dokumentär från 2005. Den finns det desto mer av i Gibney-produktionen No End in Sight, om hur USA vann kriget men förlorade freden i Irak. Där går filmdebutanten Charles Ferguson med en revisors noggrannhet igenom alla de stora och ännu större felbeslut som förvandlade Irak från en möjlighet till en total katastrof.
Ändå berättar Ferguson inte mycket själv. Det gör i stället många av de i Bush II-administrationen som trodde de skulle vara med att bygga det nya landet, bland andra ambassadören Barbara Bodine och medlemmarna i den provisoriska förvaltningen av Irak.
Maktlöst ser de på hur beslut i Vita Huset och Pentagon upplöser Iraks militärmakt och polis medan landets vapenförråd plundras av privatarméer. Hur ockupationsstyrkan låter banditgäng förstöra statsförvaltningen, museer och infrastruktur. Hur demokrater som försöker få igång en politisk process i landet mördas i brist på beskydd. Uppräkningen på alla vansinnigheter blir så absurd i sin omfattning att skillnaden mellan oförstånd och systematisk vanskötsel försvinner.
Den tredje filmen, Operation Homecoming: Writing the Wartime Experience i regi av Richard Robbins, är däremot en Irak-skildring helt och hållet genom ögonen på de amerikanska fotsoldaterna. Här kommenteras och illustreras brev och andra texter publicerade i ett kulturrådsprojekt med stor uppfinningsrikedom.
En berättelse om ett överfall illustreras mardrömslikt i svartvita teckningar, en annan berättar ironiskt om vardagstristessen vid förläggningen som om det var semesterreklam. Flera vittnar om hur orden inte räcker till, kanske till och med förskönar, och hur minnesbilderna bara är ett surrealistiskt kaos. Ändå får vi i alla fall en glimt av livet på den mörka sidan.
© Michael Tapper, 2008. Sydsvenska Dagbladet 2008-02-24.
Fotnot: Taxi to the Dark Side kommer den 3 mars på DVD (region 2) i Storbritannien. No End in Sight och Operation Homecoming finns bägge på DVD (region 1).