BIO. POLITISKT DRAMA. Frankrike/USA, 2026. The Wizard of the Kremlin/ Le Mage du Kremlin. Regi: Olivier Assayas efter Guiliano da Empolis roman från 2022. Med: Paul Dano, Jude Law, Alicia Vikander, Jeffrey Wright. Åldersgräns: 15 år. Längd: 2.36.

1921 skrev Jevgenij Zamjatin sin dystopiska roman Vi (My, i svensk nyutgåva 2015), om en totalitär framtidsstat byggd som ett Panoptikon-fängelse för massövervakning. En idag nästan helt bortglömd förebild till klassiker som Aldous Huxleys Du sköna nya värld (Brave New World, 1932), George Orwells 1984 (Nineteen Eighty-Four, 1949) och George Lucas debutfilm THX 1138 (1971). Olivier Assayas filmatisering av Guiliano da Empolis bästsäljare Trollkarlen från Kreml lyfter med rätta fram Vi som allegori om ett Ryssland dömt att upprepa Stalins och tsarernas tyranni.
Filmen handlar om hur Vadim Baranov (Paul Dano) blir spinndoktor åt Vladimir Putin (Jude Law) och hjälper honom att bli tsar över ett nytt skräckvälde på den kortvariga demokratins ruiner. Vägen till Kreml går från 1990-talets avantgardistiska subkultur via ett producentjobb på oligarken Boris Berezovskijs (Will Keen) Berlusconi-liknande tv-bolag Kanal 1. Talangen som politisk manipulatör bakom kulisserna gör honom till den nya elitens perfekta verktyg, tills hans kritiska intellekt kolliderar mot Putins storhetsvansinne och krigshungriga nationalism.

Förtexterna påstår att filmen och persongalleriet är fiktion, men alla som läst något om rysk nutidshistoria kan konstatera att det mesta och de flesta stämmer med verkligheten. De enda påhittade rollfigurerna, båda överflödiga i storyn, är Alicia Vikanders lyxknarkande trofébrud Ksenja, som byter män efter shoppingbehov, och Jeffrey Wrights amerikanska Zamjatin-forskare Lawrence Rowland, som lyssnar till huvudpersonens livsberättelse, ibland med faktagranskande kommentarer.
Barandov är ett porträtt av Vladislav Surkov och spelas med matchande, oskuldsfulla babyansikte av Dano. Hans hedonistiske oligark-kompis Dmitri Sidorov (Tom Sturridge) heter egentligen Michail Chodorkovskij och grundade landets första privata bank, tog över statliga oljebolaget Yukos och gjorde sig till en av världens rikaste män. Chodorovskijs stiftelse Öppna Ryssland blev ett hot mot Putin växande autokrati, vilket ledde till att han fängslades och senare utvisades. De viktigaste av hans tillgångar auktionerades ut.

Banditgänget kring Putin behåller dock sina riktiga namn, liksom ledarna i den koalition av regimlojala ”patrioter” Barandov skapar ur storstädernas subkulturer av bland annat gängkriminella, religiösa fanatiker och högerextremister. Några av de som svischar förbi är mc-gänget Nattvargarnas Aleksandr Zaldostanov (Kaspar Kambala), Wagner-ledaren Jevgenij Prigozjin (Andris Keiss) och de socialnazistiska nationalbolsjevikernas chefsideolog Eduard Limonov (Magne Håvard-Brekke).
Barandov skryter med hur lätt han oskadliggör all opposition, men då glömmer han och filmen det viktigaste namnet: Aleksej Navalnyj. Var är han? Utan honom tappar berättelsen i trovärdighet hur mycket den än utger sig för att vara fiktion med poetiska friheter.

Med det sagt fungerar Trollkarlen i Kreml bra som en snabb, om än slarvig och ibland lite fyrkantigt undervisande, översikt av hur generation Glasnost krossades till att bli diktaturens nya apparatjiks, själsdöda byråkrater som sina föräldrar. Nihilisten Barandov är så förtjust över sina trollerikonster – falsk-flagg-operationerna för att skrämma upp väljarna om påhittad terrorism, rekryteringen av maktkåta rebeller, trollfabrikerna – att han blir blind för sin medskyldighet till att skapa Stalin 2.0.
Putin är hans motsats, en machiavellisk maktmänniska bakom en blygsam fasad som samhällets enkla tjänare. Jude Law spelar skickligt på Putins minspel som säger allt det han döljer i sin lågmälda retorik. Putin, inte Barandov, är den verklige marionettmästaren i det politiska spelet.

Och så går det som i det klassiska Karl Marx-citatet: ”Historien upprepar sig, först som tragedi, sedan som fars”. Komiskt och grymt på en och samma gång.
© Michael Tapper, 2026. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2026-03-13.