BIO. MODERN HÄMNARVÄSTERN/KOMEDI/MUSIKAL/THRILLER. USA, 2025. Regi: Andrew Patterson. Med: Matthew McConaughey, Angelina LookingGlass, Kurt Russell, Jake Horowitz. Åldersgräns: 11 år. Längd: 2.11.

Andrew Pattersons självfinansierade långfilmsdebut, science fiction-filmen The Vast of Night (2019), blev en festival- och kritikerfavorit strax innan coronapandemin. Hans andra film, The Rivals of Amziah King, har en betydligt högre budget och några säljande affischnamn. Men i stället för att resultera i en dussinprodukt, har filmen blivit den både märkligaste och mest charmerande amerikanska film ni kan se på bio i år.
Filmen börjar som en feel-good-komedi om biodlaren Amziah King (Matthew McConaughey) och hans gemytliga gäng bondlurkar i Oklahoma. King leder ett bluegrassband som spelar på traktens burgarhak och ruffiga samlingslokaler. Mellan varven hjälper han polisen att lösa infernaliska stölder av bisamhällen och honung, och vi anar en undre biodlarvärld lika hårdkokt som den kring metamfetamin i Breaking Bad (2008–13).

Trivsamheten känner inga gränser när han återförenas med sin vuxna fosterdotter Keteri (Angelina LookingGlass), vilket bandet och grannarna firar med en nyskriven röjarlåt som vi i publiken mer eller mindre frivilligt trallar till på vägen hem från bion. Men det här visar sig bara vara en lång upptakt till filmens verkliga historia när lyckan förbyts till katastrof. För snart slår stöldligan till, och en dominoeffekt av tragedier följer. Med dem skiftar filmen både ton och tempo till en modern hämnarvästern förklädd till thriller kring stöld av bin i stället för boskap.
Kvar på den skuldsatta gården står Keteri, fast besluten att utkräva vedergällning. Hon misstänker med viss rätt den lokala företagspampen Dob McCoy (Kurt Russell), hatad av småbönder men osårbar mot åtal och politiska åtgärder eftersom han har såväl politikerna som rättssystemet i sina dollarfyllda fickor. Keteri löser det på klassiskt västernvis genom att ta lagen i egna händer.

Jag kan som bäst bara ge en snabbskiss till handlingen, men inget synopsis i världen kan göra rättvisa denna säregna genrehybrid närmast besläktad med bröderna Coen. Miljön, berättelsen och alla de anekdoter Amziah drar för Keteri är som hämtade ur Mark Twains berättelser, medan de naturlyriska inslagen till bluegrasstoner kunde varit plockade ur en Terrence Malick-film.
Det är tydligt att Patterson är djupt förankrad i USA:s berättartraditioner och kan landets filmhistoria på sina fem fingrar. Det ger filmen must, autenticitet och en rikedom på nyanser. Varför ser vi sällan något motsvarande hos svenska regissörer?

Och för att vara relativt ny på jobbet är Patterson en konstnärligt mogen och stilsäker regissör, samtidigt en begåvad manusförfattare med talang för intressanta personporträtt och överraskande komplikationer i storyn. Han har två karismatiska affischnamn i McConaughey och Russell men lägger lika mycket kärlek på sitt färgstarka birollsgalleri, bland andra Scott Shepherds obegripligt mumlande Jimmy, Cole Sprouses pillemariska småskurk Oat och förstås Angelina LookingGlass Keteri, skoningslös bakom ett oskuldsfullt yttre.
The Rivals of Amziah King är en originell och underhållande rövarhistoria från den Amerikanska Södern. Oförutsägbar som få filmer, och med en moraliskt oväntad knorr på Keteris hämnd som utmanar publikens rättskänsla och sympatier. Andrew Patterson är en stor begåvning vars karriär det ska bli intressant att följa.
© Michael Tapper, 2026. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2026-09-04.
