Pressure – Michael Tapper

BIO. HISTORISKT KRIGSDRAMA. Storbritannien/Frankrike, 2026. Regi: Anthony Maras efter David Haigs pjäs (2014). Med: Andrew Scott, Brendan Fraser, Kerry Condon, Chris Messina. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.40.

”Baserad på en sann historia”, står det i början av filmen. Nja, alla rollfigurerna porträtterar visserligen verkliga, historiska personer, och det är ett oomkullrunkeligt faktum att D-dagen hände den 6 juni 1944. Men filmen har av dramatiska skäl ändrat några centrala fakta i den nervkittlande berättelsen om några meteorologers avgörande arbete inför invasionen av Normandie.

Chefsmeteorologen James Staggs (Andrew Scott) gravida fru Liz (Tamsin Topolski) födde parets son först några månader efter militäroperationen, om än det blir mer spännande att hon gör det under Staggs stress i arbetet med väderprognosen, dessutom medan tyskarna bombar sjukhuset. Inte heller hade man den 18 juni som ett alternativt invasionsdatum. Möjligen var den 19:e aktuellt, men som tur var blev datumet överspelat då en ny storm drabbade Engelska kanalen.

Mest graverande är emellertid att det var norske meteorologen Sverre Petterssens stormvarning, inte Staggs (han instämde förvisso), som fick Dwight ”Ike” Eisenhower (Brendan Fraser) att skjuta upp Operation Overlord från den 5 juni till dagen efteråt. Det är ingen vild gissning att mina norska kritikerkollegor kommer att rasa, särskilt som Petterssen inte ens figurerar i filmen! Och det skulle inte förvåna om publiken i vårt grannland bojkottar biografvisningarna.

Kan man blunda för dessa klavertramp detta så är Pressure en originell och dramatiskt tät krigsfilm om några skrivbordskrigare som hjälpte till att besegra Nazityskland. Själva invasionen illustreras bara summariskt och delvis med autentiska filmklipp. I stället fokuserar man på något vi sällan ser på bioduken: vetenskapsmannen som hjälte.

Senast var det i OPPENHEIMER, men den berättelsen utmynnade i atombomben och forskning i fysik som hot mot allt liv på jorden. Hjälten blev en tragisk antihjälte och ett offer för sin egen genialitet. I Pressure är de två disputerade meteorologiforskarna – en utbildning som kräver avancerade kunskaper i kemi och fysik – däremot hjältar just på grund av sina avancerade kunskaper. Det hade vi behövt se mer av i dessa tider, då skolelevernas kunskapsnivåer sjunker som en sten.

Handlingen kretsar kring en meteorologisk duell mellan Ike Eisenhowers favorit, levnadsglade amerikanen Irving Krick (Chris Messina), och den bistertriste men genistämplade britten Stagg. Krick gör Ike glad genom att berätta det han vill höra: vackert väder under den planerade militäroperationen. Stagg stretar envist och impopulärt emot genom att varna för en katastrof. Alla avskyr honom – till och med brittiske krigshjälten Bernard Montgomery (Damian Lewis) morrar irriterat – men vår hjälte står ståndaktigt upp för sina kalla fakta. Och vi ska ju inte glömma att detta är en brittisk-fransk, inte amerikansk (eller norsk), produktion, så därför: ”Rule Britannia!”

Filmens stjärna är den alltid sevärde Andrew Scott, som lyckas göra den tillknäppte Stagg begriplig, om än långt ifrån till ett charmtroll. Och i en otacksam roll lyser Kerry Condon som Ikes sympatiska högra hand Kay Summersby; det obekräftade ryktet om deras kärleksaffär lämnar filmen däremot därhän, tacksamt nog. Anthony Maras (Hotel Mumbai, 2018) regi håller ångan och intresset uppe genom filmens alla 100 minuter, vilket är en bedrift med tanke på att det ombytliga, engelska vädret står i centrum – ett annars starkt sömnframkallande diskussionsämne på regnet och dimmornas ö.