BIO. DRAMA. Jordanien/USA/Palestina/Israel/Turkiet, 2024. Regi, manus: Brandt Andersen efter hans kortfilm Refugee (2020). Med: Omar Sy, Yasmine Al Massri, Ziad Bakri. Yahya Mahayni. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.44.
Minnet är kort, än kortare när det skaver mot samvetet. Fotot 2015 på syriske tvååringen Alan Kurdis döda kropp på en strand i Turkiet utlöste spekulationer i medierna om vilken politisk effekt den skulle få. Idag vet vi. Den öppnade inte några hjärtan, den stängde dem, förhärdade dem, och minnet av bilden utplånades under högerpopulisters glåpord om snyftpropaganda.
Agnieszka Hollands Green Border (2023) konfronterade det rasistiskt färgade flyktinghatet som sedan dess blivit officiell politik i stora delar av Europa, i hennes hemland Polen genom dåvarande regeringspartiet Lag och rättvisa. Amerikanske tech-entreprenören, filmproducenten och flyktinghjälpaktivisten Brandt Andersens I Was a Stranger (omdöpt från The Stranger’s Case) kan ses som en prolog till Hollands film. Båda bygger på dokumenterade flyktingberättelser, blandar professionella skådespelare med amatörer och lämnar i slutbilderna publiken med obesvarade frågor om huvudpersonernas framtid.
Holland börjar på hemmaplan, Anderson i inbördeskrigets Syrien där grannar ställs mot varandra och familjer splittras. Efter en flygbombning flyr läkaren Amira (Yasmine Al Massri) och dottern Rasha (Massa Daoud) från Aleppo med hjälp av en mutad soldat. Under deras farofyllda resa mot Europa klipper filmen i tid och rum till andra människoöden vars vägar senare korsas.
Regeringssoldaten Mustafa (Yahya Mahayni) vacklar i sin blinda lojalitet när han medverkar i godtyckliga arresteringar och avrättningar även av kvinnor, barn och gamla. I ett turkiskt flyktingläger hoppas en desperat syrisk familj ha tillräckligt med pengar för att ta nästa båt till friheten. På ön Lesbos diskuterar kusträddningens kapten Stavros (Constantine Markoulakis) trafiken över vattnet med vänner som fruktar en invasion av terrorister och parasiter.
Tanken är god. Kalejdoskopet av människoöden ska visa stormstyrkan i den syriska flyktingvågen ur landet som 2022 uppgick till totalt 6,7 miljoner, varav 5,5 miljoner fick skydd i grannländerna. Men intrycket blir splittrat, fragmenterat, ibland platt i sin redovisande övertydlighet – exempelvis när Stavros vänner görs till animerade kommentarsfält från asociala gnällmedier. Berättelsen tappar därigenom mycket av sin emotionella kraft hur mycket klippningen än försöker hålla nerverna på helspänn genom att avsluta varje episod i en cliffhanger.
Nu är I Was a Stranger Andersens långfilmsdebut som regissör och manusförfattare med nybörjarens alla brister i berättarkonst och personporträtt. Det skapar en obalans i styrkeförhållandena mellan amatörskådespelare och proffs när Omar Sy med sin naturliga pondus och karisma stjäl strålkastarljuset som människosmugglaren Marwan, filmens Jekyll/Hyde-figur.
I hemmet är han den ensamma mjukispappan som berättar sagor om det förlovade landet Chicago dit han en dag ska ta sin sjuklige son. I flyktinglägren förvandlas han till en kallhamrad profitör under mottot att liv betyder just ingenting alls, stålarna är allt (tjockt understruket av det guldglimmande dollartecknet som hänger från backspegeln i hans bil).
Skurken Marwan, inte flyktingarna, blir filmens mest komplexa och fängslande rollfigur – den som stannar i vårt minne när sluttexterna rullar. Och det var väl ändå inte meningen?
© Michael Tapper, 2026. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2026-04-03.