I Swear – Michael Tapper

BIO. BIOGRAFISKT DRAMA/KOMEDI. Storbritannien, 2025. Regi, manus: Kirk Jones. Med: Robert Aramayo, Maxine Peake, Shirley Henderson, Peter Mullan. Åldersgräns: 11 år. Längd: 2.00.

Kirk Jones filmkarriär såg länge ut som en omvänd framgångssaga. Debuten 1998 med småcharmiga Lottomiljonären (Waking Ned), om en idyllisk irländsk by där alla gnabbas med alla, blev en mindre succé. Sedan spurtade han mot botten på samma recept, alltmer urvattnat och tillrättalagt i fiaskon som graviditetskomedin What to Expect When You’re Expecting (2012) och den oönskade uppföljaren Mitt stora feta grekiska bröllop 2 (My Big Fat Greek Wedding 2, 2016).

Lyckan har vänt med I Swear, vars ämne inte så lätt låter sig tämjas till menlöshet även om Jones försöker. Den skildrar hur fjortonårige John Davidson (Robert Aramayo) drabbas av Tourettes syndrom med motoriska tics, tvångstankar och impulsiva svordomar. I småstaden Galashiels kastas han skoningslöst ut från alla gemenskaper: skola, fotbollslag, familj. Som vuxen misshandlas han flera gånger, även av polisen.

Räddningen kommer från Dottie (Maxine Peake), sjuksköterska i psykiatrivården och mamma till barndomskompisen Murray (Francesco Piacentini-Smith). Med hennes hjälp får han jobb som assistent till den lika övermänskligt stoiske vaktmästaren Tommy (Peter Mullen) på ett kommunhus.

Den verklige Davidsons liv har tidigare filmats med kommentarer av den geniale neurologen Oliver Sacks i BBC-dokumentären John’s Not Mad (1989), utsedd till en av de Storbritanniens bästa i genren genom tiderna, och uppföljaren Tourettes: I Swear I Can’t Help It (2009). Klipp från dem dyker upp i eftertexterna. Det hade varit intressant att se dem i sin helhet i samband med spelfilmen.

I Swear visar honom som fånge i sina ofrivilliga aggressiva utbrott, men under dem är han vänligheten själv. Men var är hans alldeles egna raseri över att leva i en värld som inte vill veta av en sådan som honom? Där han inte kan hitta kärleken eller få en bra utbildning?

Jones svischar förbi sådana frågor för att stället lyfta fram farsartade episoder ur Davidsons liv, där Aramayo briljerar med slapstick och halsbrytande genanta repliker som ”jag använder sperma som mjölk” (i teet) eller ”du kommer att dö i cancer, ha ha”. I en scen luras han att gå ett ärende åt en langare bara för att hamna i armarna på två poliser och mot sin egen vilja avslöja sig med repliken ”jag har knark under tröjan”. Mest känd är episoden som inleder filmen, den då han 2019 utbrast ”Fuck the Queen!” just innan han skulle ta emot en utmärkelse för sitt upplysningarbete om sin neuropsykiatriska diagnos från Elizabeth II.

Den obekväma skämshumorn kring sociala tabun är nyckeln till filmens popularitet. Men den bakvända feel good-känslan kom av sig när Davidson bjöds till brittiska filmprisgalan BAFTA för att se Aramayo belönas för sin roll och strax började skrika n-ordet till Delroy Lindo och Michael B. Jordan från SINNERS. Han skulle kunna dela motto med Liberalerna: Med sådana som jag själv behöver jag inga fiender.