I slutet av 1990-talet besökte jag pensionerade sci-fi-fantasten Forrest J Ackerman i hans ”half-way house on Haunted Hill in Horrorwood” på Glendower Avenue i Hollywood. Det ligger halvvägs upp till Frank Lloyd Wrights Maya-tempelliknande Ennis House där skräckfilmer som House on Haunted Hill (1959) och science fiction-klassiker som BLADE RUNNER (1982) spelats in. Ackermans villa var möblerat med rekvisita han fått av USA:s mest namnkunniga regissörer och deras trollkarlar bakom filmernas visuella effekter.
Det var deras tack för inspirationen de fått från hans tidning Famous Monsters of Filmland under uppväxten på 1950- och 60-talen. I den avslöjade stop-motion-pionjärer som Willis O’Brien (KING KONG) och Ray Harryhausen (Jason and the Argonauts, 1963) hantverket bakom monstren de blåste liv i på filmremsan. En av prenumeranterna hette George Lucas, och efter framgången 1973 med Sista natten med gänget (American Graffiti, 1973) ville han vidareutveckla deras teknik för sitt planerade rymdäventyr Star Wars (1977).
Därför grundade han 1975 det visuella effekt-bolaget Industrial Light & Magic, som omgående fylldes av en stab av collegefjuniga nördar. ILM blev snabbt ledande på området, och under följande decennier utvecklade man datorstyrda programvaror som kunde skapa fotorealistiska filmbilder. Med dem fick man verktyg för att framställa skräckinjagande dinosaurier och mördarrobotar, men den nya tekniken kunde också användas till att tillverka deepfake och annan visuell desinformation.
Det sistnämnda nuddar man bara vid i den aktuella dokumentärserien om ILM, Light & Magic, när man nämner medarbetaren John Knolls roll bakom Photoshop. Inte heller diskuterar man videospelindustrin som knoppades av från den visuella effektindustrin och som kring millennieskiftet stormade förbi filmindustrin i globala intäkter.
Regissören Lawrence Kasdan – manusförfattare till flera STAR WARS– och Indiana Jones-filmer – är selektiv i sina återblickar. Han vill visa upp sin arbetsgivares framgångssaga utan skitfläckar eller besvärande konkurrenter. Som förväntat kantrar serien åt hagiografi, då Lucas skildras som visionär historieberättare och arvtagare till Disney i spetsen för en armé modellskulptörer och datornördar som hänfört följer hans minsta vink.
Då och då skymtar emellertid en annan historia. Om mördande arbetstider som körde slut på personalen. Kompetenta medarbetare som petades eller självmant slutade efter några frontalkrockar med kontrollfreaken i ledningen. Och om Lucas misstag när han sålde Pixar till Steve Jobs 1986 då att han inte kunde se framtiden i datortecknade filmer.
Men serien bjuder också på mycket charm genom att låta folk på bolagets alla nivåer, från olika generationer och länder, berätta om hur de kom till ILM via filmfestivaler, reklamindustrin och filmskolor. Vi får se gamla tekniskt skraltiga men fantasifulla amatörfilmer från industrins stora namn, som Dennis Muren, Richard Edlund och Ken Ralston, och mer slipade reklamfilmer från yngre medarbetare.
Mot slutet säger Steven Spielberg något om att inga visuella effektfyrverkerier i världen kan ersätta en bra historia. Eh, tänker jag, för att det inte ska bli som i Spielbergs egen READY PLAYER ONE? Eller i Lucasfilms alla löpandebandsproduktioner under varumärket Star Wars efter millennieskiftet? Fast några kritiska följdfrågor ställer förstås inte Mr Kasdan bakom kameran. Serien är ju betald av Lucasfilms nya ägare sedan 2012: Disney.
© Michael Tapper, 2022. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2022-07-22.
Light & Magic
Dokumentärserie i sex avsnitt på Disney+. USA 2022. Regi: Lawrence Kasdan. Med: George Lucas, Dennis Muren, Phil Tippett, Richard Edlund. Längd: 0.51–1.02/avsnitt.