När kriminalromaner och filmer är som bäst, skildrar de brotten som symtom på något ruttet i samhället. Det är fallet med Mikael Niemisi bästsäljande skröna Koka björn (2017), om den inomkyrkliga väckelsepredikanten Lars Levi Læstadius jakt på en seriemördare i tornedalska bruksorten Kengis sommaren 1852. Vid den tiden hade Læstadius hamnat i konflikt med järnbrukspatronen Sohlberg för sitt nykterhetpåbud, och anmälningarna hopade sig på Härnösand domkapitels bord på grund av hans mustiga predikningar som manade gudstjänstbesökare till bot och bättring under hängivna utrop.
Læstadius var kontroversiell i hela norra Skandinavien då hans missionerande lekmannapredikanter inspirerat till en frikyrklig utbrytning bland samer under ledning av den unge, sedermera avrättade Aslak Jacobsen Hætta. De frikyrkliga samerna vände sig både mot kyrkan och den diskriminering de utsattes för av nybyggare. Motsättningarna ställdes på sin spets i det våldsamma Kautokeinoupproret i november 1852, skildrat av norsksamiske regissören Nils Gaup i filmen med samma namn från 2008.
Kengis var vid tiden ett mångkulturellt och flerspråkigt men allt annat än jämlikt samhälle av samer, finska och svenska nybyggare samt lokalbor med meänkieli som modersmål under en svensk överhet. Niemi översätter allt till svenska, medan Jesper Harries (Bonusfamiljen, 2017– ) tv-serie låter rollfigurerna behålla sina språk till undertexter. Även handlingen är något förändrad, och slutet öppnar för en andra säsong.
Här möter vi Læstadius (Gustaf Skarsgård) som Tornedalens Sherlock Holmes – deduktionernas mästare med snugga i käft, kemi- och botanikkunskaperna som sina vetenskapliga instrument – och adopterade samepojken Jussi (Emil Kárlsen) som hans Watson. De tar sig an våldtäktsmordet på vallpigan Hilda (Eleonoora Kauhanen), när deras antagonister, med hårdföre länsman Brahe (Magnus Krepper) och hans landsfiskal Michelsson (Anton Sehlstedt) i spetsen, skrivit av fallet som en slagbjörnsattack. Sedan dör ännu en flicka under oklara omständigheter, och då tar samehataren Brahe tillfället i akt att peka ut Jussi som lustmördare.
Koka björn påminner om en tidigare historisk Sherlock Holmes-parafras, Umberto Ecos Rosens namn (Il nome della rosa, 1980), men saknar Ecos rika symbolik. Snarare liknar fallen de årliga sommarmord som både Niemi och jag växte upp med under 1960- och 70-talen. Kvaliteterna i hans berättelse handlar i stället om hur brottsutredningarna skär som en skalpell i Kengis varbölder: maktkorruption, rasism, tvångsäktenskap, hustrumisshandel och godtycklig rättsskipning.
Niemi skildrar brutaliteterna mot en naturlyrisk fond, något som påminner om Kjell Sundvalls Jägarna (1996) och som går tillbaka till den svenska stumfilmens guldålder med Victor Sjöströms Berg-Ejvind och hans hustru (1918) som praktexempel. Den poetiska förhöjningen saknar jag i tv-filmatiseringen med dess tyngdpunkt på kammardrama. Bättre lyckas man med rollbesättningen, där framför allt Gustaf Skarsgårds sammansatta porträtt av Læstadius stoiska trots mot övermakten och kärlek till Norrbottens botaniska rikedom är seriens livselixir.
Hans motståndare i borgerskapet är inte mycket mer än karikatyrer, och det får skyllas på romanens personteckningar. I de mindre birollerna finns emellertid några guldkorn, exempelvis Jonas Karlssons moraliskt tvehågsne handlare och Ane Dahl Torp som Læstadius orubbligt lojala men hårt prövade hustru Brita-Kajsa. Det är hon som mitt i debaclet får påminna sin make om att världen inte kretsar kring honom och hans väckelserörelse, sådana tankar är högmod – en dödssynd.
© Michael Tapper, 2025. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2025-10-15.
Koka björn
STRÖMMAD TV-SERIE I SEX AVSNITT. DRAMA/THRILLER. Sverige 2025. Skapad av Jesper Harrie efter Mikael Niemis roman med samma namn från 2017. Med: Gustaf Skarsgård, Emil Kárlsen, Ane Dahl Torp, Magnus Krepper, Tyra Wingren, Pernilla August, Simon J Berger, Jonas Karlsson, Johan Widerberg. Längd: 0.46–0.49/avsnitt. Disney+.