Mammas monster – Michael Tapper

Plainfield, Wisconsin, den 16 november 1957. Sheriff Art Schley och vicesheriff Lloyd Schoepoerster kör upp till 51-årige Ed Geins förfallna gård. De söker efter 58-åriga Bernice Worden, som försvann tillsammans med kassaapparaten från stans lanthandel. Spåren de följer är från blod på affärens golv och dagens sista kvitto med Geins namn.

Inne huset upptäcker de Worden med huvudet avsågat, upphängd och uppskuren som ett slaktsvin. Lampor och möbler har klätts i människohud, skålar tillverkats av kranier. Samlingar av näsor och kvinnliga könsorgan ligger prydligt uppradade. De hittar också en ansiktsmask och delar till en helkroppsdräkt, hopsydd av garvade hudpartier från olika kvinnor.

Under rättegången diagnosticeras Gein som schizofren, fixerad vid att bevara minnet av sin strängt religiösa mamma Augusta som dött tolv år tidigare. Medan resten av huset såg ut som ett ostädat slakthus, höll han sin avgudade mors sovrum rent och konserverat som på ett museum. Där talade han i fantasin med Augusta, klädde sig i kvinnokroppsdräkten för att bli ett med henne.

Gein dömdes till sluten rättspsykiatrisk vård för mordet på Worden, men det fanns misstankar om fler mord, även griftefridsbrott och kannibalism. Plainsfield var i chock. Invånarna hade betraktat honom som ett harmlöst original, full av makabra skrönor alla ryckte på axlarna åt medan man anlitade honom som hantverkare eller barnvakt. Nu visade det sig att skrönorna handlat om hans egen kriminalitet.

Många kände sig kallade att exploatera det sensationella fallet. Ingen gjorde det bättre än författaren Robert Bloch med sin bästsäljare Psycho, utgiven 1959 och omgående köpt för filmatisering av Alfred Hitchcock. Den blev en nyckelfilm som sammanfattade flera av regissörens återkommande teman om dominanta skräckmorsor (Notorius, Fåglarna/The Birds), mördare bakom en mask av normalitet (Främlingar på tåg/Strangers on a Train, Fönstret åt gården/Rear Window) och sexuella hämningar som leder till vansinne (Rebecca, Repet/Rope, Studie i brott/Vertigo).

Själv uppväxt under en mor med religiösa helvetespredikningar som rotting för själen, förstod Hitchcock mer än de flesta vad som gav bränsle åt Geins vanföreställningar. Och som stilbildande inom skräckgenren går Psycho inte att överskatta. Hitchcocks monster kom inte längre från ett barbariskt Långtbortistan som Draculas Östeuropa eller mumiernas Orienten, det var en av oss – lika amerikanskt (eller svenskt) som mammas äppelpaj.

Men det stannade inte vid Psycho. Ed Gein ynglade av sig i populärkulturen. Hans mest kända barn är Leatherface i Motorsågsmassakern (The Texas Chainsaw Massacre, 1974) och Buffalo Bill i Thomas Harris roman och Jonathan Demmes film När lammen tystnar (The Silence of the Lambs, 1988/1991). På 1980-talet blev han den proletäre kusinen från landet till lyxlirarpsykopater som yuppien Patrick Bateman i AMERICAN PSYCHO (romanen 1991, filmen 2000) och hyperintelligente psykiatern Hannibal Lecter.

Under eget namn har Gein skildrats i dokumentärer, dramadokumentärer och även en musikal. I år är han stjärnan (spelad av Charlie Hunnam) i tredje säsongen av Ryan Murphy och Ian Brennans skräckserie Monster. Till skillnad från de två tidigare säsongerna, Dahmer (2022) och Lyle och Erik Menendez (2023), går man vidare för att även skildra hur bland andra Alfred Hitchcock (Tom Hollander) och Tobe Hooper (Will Brill) gjorde filmkonst av fallet Gein, fakta och legend.

Mordgalningen som freak show har sedan länge varit en tröttkörd stapelvara i film- och tv-utbudet, men genom att bredda perspektivet kan kanske team Murphy-Brennan göra ämnet fräscht igen. Netflix har inte beviljat några förhandsvisningar, så ni får se Monster: Berättelsen om Ed Gein på egen risk. Det lär bli en skräckupplevelse, förhoppningsvis på rätt sätt.

Monster: The Ed Gein Story
STRÖMMAD TV-SERIE I ÅTTA AVSNITT. DRAMADOKUMENTÄR. USA, 2025. Skapad av Ryan Murphy och Ian Brennan. Med: Charlie Hunnam, Laurie Metcalf, Suzanna Son, Tom Hollander. Längd: 0.45–1.05/avsnitt. Netflix.