”Varför vill du gå tillbaka till sådana obehagligheter?” är frågan som upprepas till pensionerade polisen och demenssjuke änklingen Wayne Hays (Mahershala Ali). Trettiofem år efter hans utredning av mordet på tolvårige William och försvinnandet av dennes tioåriga lillasyster Julie i fiktiva småstaden West Finger, Arkansas, diskuterar Hays fallet i en intervju för en kriminalshow. Han ser sökandet i minnets labyrinter som en kamp mot glömskans dimmor, ett sätt för honom att återta sin sönderfallande identitet.
Minnet går inte bara tillbaka till den ödesdigra dagen den 9 november 1980 och Hays arbete som följde i par med kollegan Roland West (Stephen Dorff), utan också till 1990 då polisutredningen öppnas igen efter en ny och skakande upptäckt: Julie lever att döma av fingeravtrycken vid ett aktuellt inbrott. Serien klipper fram och tillbaka mellan de tre tidsplanen, blandar in drömbilder och sticker ibland emellan med en kärlekshistoria mellan Hays och lärarinnan Amelia (Carmen Ejogo) som börjar med utredningen och som 2015 slutat med hennes död efter ett långt äktenskap.
För manusförfattaren-producenten och uttalade nihilisten Nic Pizzolatto är True Detective 3 ännu en symfoni i misantropi och pessimism. Seriens första sönderälskade säsong 2014 följdes året därpå av en lika stor besvikelse på SÄSONG 2, däribland av undertecknad. I det långa värkarbetet på den tredje säsongen har Pizzolatto därför tagit det säkra före det osäkra och gjort en repris på säsong ett.
I centrum finns en mästerlig men själsplågad detektiv som flera år efter ett smärtsamt mordfall ställs till svars för sin utredning. Då som nu har förövaren/förövarna lämnat dockor efter sig vid mordplatsen, i säsong ett tillverkade av pinnar, i tredje säsongen av majskolvar. Och till skillnad från det myllrande persongalleriet i säsong två, i vilket Pizzolatto inkluderade en homosexuell man och en kvinna i framträdande roller, är vi nu tillbaka i den arketypiska berättelsen om den heterosexuelle manlige hjälten på ensamt korståg.
Vietnamkrigets kollektiva trauma har i säsong 3 blivit den psykologiska passepartoutnyckeln till veteranen Hays. Hans melankoliska enstöringsliv, fyllekvällar på krogen, arbetsnarkomani och enastående spårhundsförmåga behöver ingen närmare förklaring än att han varit en ”lurp”, det vill säga en long-range reconaissance patrol-soldat som ensam eller i små grupper utförde mord- och sabotageaktioner bakom fiendelinjerna. Därför är det han som genom sin falkögda avläsning av spåren efter mordet finner offret i en scen som av hans starka reaktion att döma påminner om krigsupplevelserna.
Det hade kunnat bli en berättelse lika mångbottnad som Black Echo (1992), den första av Michael Connellys Harry Bosch-romaner. Där tvingar ett mordfall huvudpersonen ner i Los Angeles dagvattentunnlar, vilket påminner om hans tid som soldat med uppdrag att sabotera FNL-gerillans tunnelsystem i Vietnam. Men förutom scenen då Hays hittar mordplatsen går Pizzolatto bet på att göra något av parallellerna mellan krigsminnena och mordfallet i True Detective 3.
Lika oväsentliga är ledtrådarna som påminner om kända true crime-fall: tre tonåringar som diggar hårdrock med satanistisk framtoning (West Memphis Three-fallet) och en omtyckt barnunderhållare avslöjad som pedofil (seriemördaren John Wayne Gacey). Båda visar sig snabbt vara blindgångare.
Mest slående är ändå avsaknaden både i säsong två och tre av den särpräglade regi som Carey Joji Fukunaga (Sin Nombre, 2009; kommande James Bond-filmen) bidrog med till första säsongen. Det vitbrända fotot, den psykologiskt effektfulla ljudläggningen och Matthew McConaugheys febriga rollprestation som gav honom en Golden Globe. Säsong tre bär Mahershala Ali ensam på sina axlar. En uppgift alltför tung, särskilt som storyn är lättviktig och regiarbetet går på rutin.
© Michael Tapper, 2019. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2019-01-11.
True Detective, säsong 3
USA 2019. Tv-serie i åtta avsnitt på HBO Nordic. Skapad av Nic Pizzolatto. Regi: Jeremy Saulnier, Daniel Sackheim, Nic Pizzolatto med flera. Med: Mahershala Ali, Stephen Dorff, Carmen Ejogo, Ray Fisher. Längd: 1.00/avsnitt. Recensionen baserar sig på förhandsvisningar av de fem första avsnitten. Premiär: 2019-01-13.