En kvinnas hämnd – Michael Tapper

USA 2002. Enough. Regi: Michael Apted. Manus: Nicholas Kazan. Foto: Rogier Stoffers. Musik: David Arnold, Jennifer Lopez, Aimee Mann m.fl. I rollerna: Jennifer Lopez, Billy Campbell, Tessa Allen, Juliette Lewis.

Filstaden i Malmö och Lund

Kvinnohämndfilmen har närmast formerat sig till en egen genre, med titlar som Sova med fienden, Thelma & Louise, Baise-moi och Double Jeopardy. Liksom dessa består En kvinnas hämnd till lika delar av thriller och kvinnomelodram och börjar i kärv socialrealism för att sedan glida över i önskefantasi mot slutet.

Michael Apted (Loretta, Enigma) är ett synnerligen väl valt reginamn för den här sortens berättelser. Med en elegant berättarekonomi komprimerar han under en kvart dramats premisser: den tändande gnistan mellan den kvinnliga huvudpersonen och hennes tillkommande, äktenskapet, barnet, det första sveket och så vidare. Bildspråket och musikvalet liknar tablåer ur en sockersöt kärleksmelodram: askungesagan mellan servitrisen av folket (Jennifer Lopez) och drömprinsen av börd – här en framgångsrik företagare (Billy Campbell).

Men med ironisk precision punkterar Apted idyllen med inklippta, ironiska mellantexter som förebådar katastrofen, då veckotidningsdrömmen förvandlas till en psykopatrysare. Premisserna är skäligen enkla och knappast originella, men med en beundransvärd precision i klippningen och ett återhållsamt skådespeleri lyckas filmen blåsa liv i ett potentiellt klikchématerial. Det gäller såväl spänningsscenerna som stillsammare vardagsdramatik.

Slutet kantrar, som sagt, över i ren önskefantasi. Det kunde kanske ha utformats med större trovärdighet men passar, å andra sidan, väl ihop med genremönstret hos ovan nämnda föregångare.