Rosa – the Movie – Michael Tapper

Sverige, 2007. Regi: Manne Lindwall. Skådespelare: Anna Ryrberg, Freddy Åsblom, Christopher Mhina, Viktoria Lunell-Salmson. Längd: 1.26.

För de flesta som går och ser Rosa – the Movie är titelfiguren bekant från den tecknade serien i Kamratposten, som också gjorts som tv-serie. Här är vi långt från det kärva språket och de hårddragna konfrontationerna i filmer som Fucking Åmål. Medelklassmiljön är i grunden trygg och ombonad, problemen kretsar kring ouppfyllda dagdrömmar, vänskap, svek och ungdomlig kärlek.

I filmen ska Rosa och hennes pojkvän Ville fira sin årsdag av förhållandet på Gröna Lund, men Ville sviker för att segla med sin pappa och som hämnd åker Rosa på sommarkollo till Gotland. Väl där snärjer hon in sig i en rad lögner, som utgår från hennes fantasier om att bli sångartist med skivkontrakt, turnéer och horder av skrikande fans. Samtidigt försöker Ville rädda förhållandet genom att lifta och tjuvåka sig till Rosas kollo på Gotland.

Regissören Manne Lindwall använder sig lite tafatt av serieförlagans blandning av fantasi och verklighet. I dessa scener saknas en djärv och genomtänkt iscensättning som verkligen hade gjort filmen till en ungdomsmusikal, där de ganska fyndiga sångnumren både kunnat lyfta Rosa ur hennes vardag och tafatta försök att hitta sig själv samtidigt som de förmått gestalta alla hennes inre slitningar av kärlek, glädje, svek och sorg.

Det som oftast bär filmen är faktiskt några riktigt bra rollinsatser, ibland snarare trots än tack vare manusets torftiga dialog och regins alltför fyrkantigt konventionella bildspråk. En mer påhittig och inspirerad regissör hade också tagit till vara Gotlands säregna skönhet och gjort den till en del av berättandet. Som filmen nu är ser den ut att utspelas i ett anonymt sommarlandskap var som helst.